Göteborgsposten – 19 december 1861, sida 1

TRA MALTAS AA AES bomull finge utföras, skulle Massachusetts lyckas förskaftfa sig den; för det tredje tror man, att då man lägger allmänt embargo på bomullen, skall detva slutligen förmå de europeiska makterna att erkänna sydstaterna såsom ett oberoende rike. Ibland de mera upplysta har detta senare motiv alltid blifvit förkastadt; men man kan ej betvifla att den förherrskande tron inom södern är, att England ej kan hjelpa sig utan kung Bomull; att all bomull, utom den amerikanska, är antingen för kort eller för lång och att densamma är den enda som Manchester vill ha. Förgäfves föreställde vi dem att de engelska fabrikanterna snart skulle förändra sina maskinerier efter tidens och omständigheternas fordringar; att engelska regeringen med ifver sökte anskaffa bomull från Indien och Afrika; att Englands intresse bjöd det om möjligt upparbeta bomullsodlingen inom dess egna kolonier; och att ju längre det vore beröfvadt Amerika som marknad, desto större skulle dess ansträngningar blifva att göra sig oberoende af dess bomull. Men allt detta var af föga nytta att omtala. De voro orubbligt öfvertygade derom att de alltid skola kunna kommendera marknaden och att det afstånd från England, hvarpå deras medtäflare befunno sig alltid måste gifva sydförbundet en stor öfverlägsenhet öfver dessa. Möjligheten för norden att lyckas i en landstigning på sydstaternas kust förlöjligades allmänt. Om den också lyckades deri, skulle intet materielt resultat deraf uppstå; landets produkter skulle flyttas till det inre af de otillgängliga skogarne der de komme att ligga i fullkomlig säkerhet; och heldre än att låta dem falla i fiendens händer skulle folket uppbränna och förstöra hvarje skålpund deraf. Men ett så ytterligt steg syntes man dock ej frukta, ty som årets skörd af bomull ännu finnes qvar på plantagerna, finnes inga större förråd deraf på något ställe vid kusten. Som vi nu önskade att komma fram till sjelfva armå6en, dröjde vi blott en kort tid i Georgia och norra Carolina. Vid vår ankomst till Richmond funno vi att presidenten Davis mådde förträffligt, trots de många gånger New-Yorkertidningarne berättat att han dött, våldsamt, plötsligt eller naturligt. Hans popularitet inom landet är obestridlig; och ehuru det finnes många personer som öppet klandra den försigtighet, hvilken hittills blifvit visad i söderns krigsföring, så är likväl folkets hjerta helt och hållet hans, och alla erkänna den herrskarande, som leder såväl den stora krigsplanen som hvarje vigtigare statsaffär, främmande eller inhemsk. Vi blefvo godhetsfullt försedda med pass för att bege oss till generalqvarteret i Manassas, omkring hundrafemtio miles från Richmond. Man tillät oss att medfölja ett jernbantåg, hvilket förde soldater. Utefter hela linien svajade flaggor från husen, och folkmassor voro samlade vid stationerna, för att taga farväl af dem som lemnade hem, familj och sysselsättningar, för att egna sig åt det aktiva krigets besvärligheter. Landet är på ett afstånd at flera mil rundt omkring Manassas mycket kuperadt och betäckt med tät hög skog, hvilken här och der är utröjd till öppna jordbitar, från två till hundra acres i storlek. Genom dalarne som korsa landet rinna flera strömmar, af hvilka