Göteborgsposten – 19 december 1861, sida 1

— För helvete! utropade han, du hånar mig. Har du då icke förstått? Galerkonungen lade sina armar i kors öfver bröstet. — Du har då verkligen, sade han, trott dig kunna vara nog stark att kunna strida mot mig? Betänk, Bamboulå! Du borde dock känna mig bättre. Se på mig, om du ej mera minnes det. Camparini ställde sig nu med flammande blickar och en herrskares åtbörder framför sin interlokutör, som ofrivilligt drog sig tillbaka. — Hvad, återtog den förfärlige galerkonungen bröstande sig i hela sin majestätiska makt, du har kunnat tro dig skola gäckas med mig! Du är vansinnig! Om jag baft någonting att frukta af dig, skulle du nu vara död, och jag har låtit dig lefva, fastän du höjt upprorets fana och förbundit dig med Rick och Roquefort mot min makt. Men tror du väl, att dina handlingar skulle vara mig obekanta? Jag följde dig steg för steg i den skugga, i hvars skygd du spann dina listiga intriger. Jag har låtit dig handla, ty du kunde icke skada mig, du var mig likgiltig. I sinom tid visste jag dock, att jag åter skulle få dig i mitt våld. Nu är tiden inne, Bamboulå! du skall bedja om förlåtelse! — Jag! utbrast Bamboulå i raseri. — Du sjelf.