Göteborgsposten – 18 december 1861, sida 1

kommo mer än trettio personer, hvilka alla försvunno i olika riktningar. Husets gatudörr var omsorgsfullt tillsluten, Denna dörr förde till en stor vestibul, genom hvilken man kom ut på en stor gård. I bottenvåningen låg ett upplyst rum, hvilket hade sina fönster åt gården. I detta rum satt på morgonen galerkonungen vid ett stort bord, som var alldeles öfverfyldt med en mängd papper, bland bvilka funnos de mest oregelbundna utklippta figurer. Besynnerligt vridna jernbitar lågo i en på golfvet stående öppen låda. Camparini hade ej legat, han hade icke sofvit en enda minut på ett par dygn, men denne mans kroppsorganisation var så stark, att icke det minsta spår af moralisk eller fysisk slapphet förmärktes på hans panna. Hans kropp var, så att säga, af stål. Han syntes nu försänkt i tankar, men ingalunda orolig: hans själ arbetade verksamt, men tankarne hade ingenting dystert, glädjeblixtar sköto då och då fram ur bangs ögon, vittnande om hans tankars feberaktiga oro. -Om några timmar, sade han för sig sjelf, skall Röda Äggens sammansvärjning brista ut! Om några timmar skall Konventet anfallas af det väpnade folket. Skall en ny revolution bryta ut? Skall det bli en ny 21 Maj? Vågen balanserar lika åt båda sidor. Om Fouchå har låst i mina kort, har jag äfven läst i hans. Hvarföre är denne man. emot-oss? Ahl! om han-hade velat!