Ett besök i amerikanska unionens sydstater. (Forts. fr. föreg. n:r.) Qvinnorna af alla klasser tycktes vara lika enhälliga och entusiastiska som männen. Utefter jernvägslinien stodo de i hopar hvittande med blommor och näsdukar, då bantåget förde till krigsskådeplatsen dem som voro deras hjertan närmast. Mödrar, systrar, hustrur samlades på jernvågsstationerna för att bjuda dem farväl, tor hvilka de gerna skulle offrat sina lif. Och likväl sågos vid dessa farväl blott högst få gjuta tårar. Alla svagare känslor i deras natur tycktes förjagade, och en ofvertygelse att deras offer egnades en helig sak lästes på hvarje ansigte. Då vi passerade utefter jernvägslinien emellan Montgommery och Charleston hade vi många tillfällen att samtala med soldater som äfven medföljde tåget. Dessa representerade hvarje klass i samhället — plantageegare, lagkarlar, köpmän och andlige. Man sökte vanligen genast komma i samtal med oss och ifriga trågor framställdes angående vår åsigt om kriget. Hvad som genast föll i ögonen var att man ej bland dessa soldater såg egentliga farmers-boys (landtbruksarbetere) en klass ur hvilken det bästa manskapet inom nordamerikanska staternas arm6 rekryteras. I södern finnes nemligen naturligtvis ej detta slags folk, KRISTINAS Re