Göteborgsposten – 17 december 1861, sida 1

de vänd till Petit-Pierre: Kom hit med jernet och börja dansen. Petit-Pierre inträdde i rummet med en korg, full med jernverktyg af de mest besynnerliga former. — Låt göra upp en god eld, sade sjögasten till la Rochelle. Charles och Henri betraktade hvarandra under tystnad och vågade ingenting säga: de väntade. XL. Klockan 5. I tredje våningen till det bekanta huset vid gatan Beaujolais satt Blanche blek och nedslagen i en stol, synbarligen ett rof för den mest förfärande smärta. Låonore stod med stirrande ögon vid sin systers sida, sjelf lik sorgens staty. — Du hade bort låta mig dö! sade Leonore med mildt förebrående ton. — Skulle du väl i mitt ställe låtit döda mig? sade Blanche. Lonore vände bort hufvudet. — Du finner sjelf, fortfor Blanche, att jag gjort, hvad det var min pligt att göra. — Mod! mumlade Lonore. — Jag har ej mera något sådant. Kan väl jag nu hoppas? är ej allt utfördt? Är jag icke