Göteborgsposten – 17 december 1861, sida 1

kammare. En liten svart ullhufvad byting trädde in och började tillreda vär aftonmåltid. En dugtig pojke, den der, min fru, anmärkte vi till vår värdinna. Ja, sir, svarade den gamla frun; vi skulle ej vilja taga 700 dollars för vår gosse. Det finnes ej hans make i hela landet. En herre bjöd mig i förra veckan 600 dollars för honom, men, herre gud, det skulle krossa mitt hjerta om jag blefve tvungen att skilja mig vid gossen. Han följer alltid med mig till kyrkan — för att se efter min häst och vagn. Då vi reste genom Kentucky träffade vi på flera ställen soldater. Få af dem voro klädda i uniform, men alla voro väl beväpnade. Vanligtvis bestodo deras vapen af en bössa, hängande i en rem öfver axeln, två revolvers på ena sidan i bältet och en bowieknif på den andra. Hvilken kontrast utvisade ej dessa män mot de soldater vi hittills sett! Beslutsamhet och okuflig djerfhet utmärkte hvarje drag i deras ansigten. — Tror ni att yankees skola ge oss stryk, sir? frågade en person, med hvilken vi gifvit oss i samtal, och som vid denna fråga satt upp en min, som om han varit en vandrande helvetesmaskin. — Jag vet ej; de ha en vacker armå och skola, som jag tror, göra sitt bästa. — Gör ingenting, sir; de kunna ej göra det. Om de slå oss på fältet, skola vi bege oss till skogarne och skjuta ned dem likt sparfvar .... Hör på, sir, hvad de ha gjort mig. Jag var till yrket skomakare. De försökte att arrestera mig i Elizabeth Town; jag flydde, men de togo min hustru, och .... Jag skall taga fem och tjugo yankeeskalper, eller ock skola de ha min!! 1 södra delen af Kentucky funno vi blott föga af den kärlek för unionen, om hvilken man i New-York talat så mycket. Derefter begåfvo vi oss till Nashville i Tennessee. Här såg man ännu flera läger och soldater samt ännu mera exercerande. Män, qvinnor och barn tänka ej på annat än krig. Män med stora familjer tjena ofta som simpla soldater i lederna, sida vid sida med sina söner. Fruntimmerna förfärdiga uniformer medan barnen sticka strumpor åt krigarne. Handeln ligger naturligtvis nere, men den snabbhet, hvarmed folket lär sig att sjelfva tillverka allt hvad som behöfves för kriget är förvånande. Sålunda uppfann en gosse för några veckor sedan en metod att förfärdiga knallhattar. Ett faktori inrättades genast och nu tillverkar detta några millioner knallhattar i veckan. Bland de faror, som man i New-York sagt oss hota södern, ansågs ett slafuppror vara den mest öfverhängande. Låtom oss göra ett besök på en bomullsplantage och se till hur pass trolig en sådan händelse kan vara. På Alabamaflodens strand ligga några af Tenessees mest bördiga plantager. En af dessa hade vi nöjet besöka. Dess egare mottog oss med all den gästfrihet och godmodighet, som ständigt utmärker sydstaternas gentlemen. Vi gjorde en spatserridt ut till ett bomullsfält och funno oss snart omgifna af 40 slafvar, — män, qvinnor och barn,,— alla sysselsatte med arbete. De voro väl klädda och sågo ut alt vara belåtna och glada. Jag önskade veta huru mycket klockan var och frågade min värd derom, hvarpå en af de svarte Ne EN SONERA ET EEE