Göteborgsposten – 17 december 1861, sida 1

ningarne, så att en mensklig gestalt, hvilken var nästan alldeles hopsnörad med band och knutar, blef synlig. — Hvem är denne man? frågade Charles och Henri på samma gång. — Medborgaren Sommes vän, genmälte Mahurec, hans löjtnant, hans matros! Denne känner alla hans hemligheter och skall säga oss dem. Charles och Henri knäppte ihop händerna: de frågade hvarandra, om de väl skulle tro hvad de sågo framför sig: De stackars männen hade sett så många förhoppningar svikas, att de voro berättigade till tvifvel. — Roquefort! upprepade Jaequet. Roquefort i våra händer! Men hvar, huru, när och hvarföre har du bemäktigat dig honom? frågade han. — Hvar? svarade sjögasten, i Röda Äggens klubb, vet jag. Jag tog honom, derföre att jag inom mig sjelf svurit på att återfinna fröknarna Blanche och Lonore, och den eden skall jag hålla. -Om denne man vill tala, sade Jacquet med en blick på den bundne, skola vi nog få veta, hvad vi önska, vi skola få reda på Blanche och Lonore, vi skola bemäktiga oss Bamboulå, samt bevisen på galerkonungens medbrottslighet; men då måste han tala! -— Han skall det! sade Mahurec och tilla