Göteborgsposten – 14 december 1861, sida 1

denna väg fortsättas. — Man har sagt, att menniskoandens sträfvanden i denna riktning leder till otro; men intet torde vara mera grundfalskt än detta påstående. Ju mera menniskan blickar in i naturens dolda hemligheter, ju flera visa lagar hon der finner, desto ringare måste hon ock kånna sig och desto större måste hennes vördnad, desto litligare hennes kärlek blifva till den outgrundliga vishet, detta absoluta förnutt, som hon söker och en gång hoppas att finna. Men då sälunda torskningen ständigt bryter sig nya banor, bryter ätven spekulauonen sådana åt sig. Det pikantaste i spekulationsväg, som under senaste tiden inom Sverige förekommit, är onekligen det i Stockholm nyligen utgångna förslaget till aktieteckning för en ,, kringresande badort. Iden är god, värdig en yankee, och alltför liflig att vara född bland de , tungsinnta svenskarno. Utan tvitvel skall äfven aktieteckningen lyckas, och då — ja då — då skall Stockholmaren, istället för att nedpacka sitt pick och pack, för att resa will Gotland, Strömstad, Marstrand eller Härd, för att der vid framkomsten bosätta sig for en månad, istället skynda ned till Skeppsbron med en liten nattsäck, köpa sig en biljett och genast befinna sig vid badorten. Innan han ännu passerat Blockhusudden skall han måhända hafva tagit sig ett salt bad, och när Sandhamn passeras sitter han redan i badhusparken (salongen) mer än till hälften bekant med samtlige gästerna vid ,, Badorten. Så bär det ut öfver böljor blå. Ena dagen badar man i Finska viken, gästar på aftonen det ungdomsfriska Helsingfors, lyssnar till studentsången och kastar en förstulen blick på Sveaborgs mörka granitmurar; andra dagen gästar man måhända Guternas sköna ö, plaskar sin lekamen i de klara böljorna kring , Östersjöns perla, skådar från däcket Wisbys vördnadsvärda vallar, ståtliga ruiner och glada, rörliga lif, eller stiger i land, för att under ett af de brustna tempelhvalfven eller vid ,,Jungfrutornet drömma sig tillbaka till en tid, som lemnat så många romantiska och poetiska stoff åt efterverlden. Pipan ljuder, badorten är åter, lik en annan bassin, flytande. Liksom man vid en vanlig badort njuter af en artificiel cyklorama, tjusas man här af en verklig. Sveriges ömsom leende, ömsom dystra och allvarliga stränder passera så småningom forbi badparken.. Ett ord till cykloramaförevisarea kaptenen), och vefningen stannar, för att låta åskådaren mera. i detalj undersöka den plats, som ådragit sig hans synnerliga uppmärksamhet. Så stiger man måhända den ena dagen i land på det för oss svenskar så hugkomstrika Wormsö, pratar en stund med våra stamförvandter, hvilka ej låtit böja sig under czarernas jernspira, frågar hur feodalherren Stackelberg mår sedan civilisationens ljusglimtar från högre ort slagit hans ögon med förvåning — och ser kanske, när man vaknar nästa morgon, Drottningskär bakom sig och Karlskrona i all sin prakt framför sig. Man hinner måhända under månaden att utsträcka sin färd både till det medeltidsartade Libeck, det glada, älskliga Köpenhamn, det väna Särö och det fashionabla Marstrand. — Som sagdt, iden är god, och utan tvifvel skall den af de för allt nytt, allt pikant, allt glädtigt och älskvärdt svärmande stockholmarne omfattas med det intresse, att ideen blir en verklighet. Man kan icke hoppas, att sådana kapitaler, som i skumrasket sökt sig väg till en Palmqvist, en Ostberg skola anmäla sig för användning härstädes; men det finnes väl kapitaler, färdiga att för litvets ljussidor offra sig till en ränta, som torde kunna motsvara den af staten lagligen erkända. Men återvändom från dessa utflygter till vårt nu så dimomhöljda Göteborg, hvilket för närvarande mera än någonsin kan, med fästadt afseende på den töckniga atmosteren, göra skäl för sitt både på allvar och spe tilllagda binamn: Lilla London. Hvad har här händt under veckan? Mycket, mer än vanlat (ro 0