Göteborgsposten – 14 december 1861, sida 1

Veckokrönika. Vår tid är företrädesvis uppfinningarne och upptäckternas. Den outtröttligt forskan de vetenskapsmannen och den sinnrike tekni kern rycka naturen allt närmare in på lifvet afslöja mången dold hemlighet, rycka till si; mången hittills okänd kratt, allt till mensk lighetens bästa, och närma sålunda menni skan till sitt en gång förlorade herraväld öfver naturen. Hvad årtusenden hittills be traktat såsom underverk, visar sig för dei med naturens krafter och lagar förtrogne var: en barnlek. Hvad de tre brinnande männei i ugnen utstodo, det har ju en person i des sa dagar med lika lätthet visat sig kunna ut stå Han har pått in i ett brinnande hus uppehållit sig efter behag bland röken oci lågorna och utkommit oskadad. Med hka lätt het, som denne trotsat elden, har en annar visat sig vara herre öfver vattnet och gåt på detsamma, endast genom ett sinnrikt an vändande af luft. Men hvad äro väl dess: upptäckter mot dem, som fotografien och elek triciteten stå färdiga att uppenbara för oss Fotografen vill söka att på en plåt uppfångs det mundtliga ordet och telegrafisten att pi huru långst afstånd som helst på blixtens vin gar sända min egen handstil, ja än mera, mit eget porträtt och tillochmed ljudet af mir egen röst! De titaniske menniskotankarnt söka storma olympen: menniskosnillet drom mer måhända om att en dag kunna fotogra fiera tankarne och innan de ännu hafva tagi ordets gestalt, sända dem till verldens af lägsnaste trakter. Men det finnes en gräns det är uttaladt: härintill skall du gå, men ickt vidare; här skola dina stolta böljor lägga sig Innan denna gräns nås, skall dock troli gen menniskan, allenast genom vattnets och luftens sönderdelande, och åter hopsättande hafva funnit outtömliga källor för värme oct ljus samt förvandlat stenarne till bröd. Re dan nu har det lyckats kemisterna att för vandla åtskilliga oorganiska ämnen till orga niska sammansättningar, och forskningarne på