Göteborgsposten – 14 december 1861, sida 1

man använda all den stränghet, som i lagen är medgitven, då deras förstockade bjertan ej äro tillgängliga hvarken på den bibliska ötvertygelsens eller samhällstörnuftets väg. Vidare hafva vi under veckan haft en auktion, den mest egendomliga i sitt slag. Sedan äldre teatern nedstigiv till ett mera prosaiskt ändamål, behöfde den naturligtvi realisera sina ,fonder, sina skogar, sina himlar, skyar, regn och åska. Allt utbjöds till allmänheten, och hvar och en hastade att lägga sig tillgodo hvad han bäst behötde. Au alla dessa herrligheter, hvilka bevittnat så många ljufva stunder i månvans sken, så månget mord i nattens dunkel o. 8. v., skulle bortgå för en obetydlighet, var att förvänta. Sålunda såldes en hel skog för 9 rdr, ja en skog med en stad bakom för 6 rdr 10 öre; Stadsfonder för 4 rdr stycket, en fästningsmur för 1 rdr 35 öre (tänk om Stockholmsbefästarne här hållit sig framme!); 2 berg å 70 öre stycket; en bondstuga för 1 rdr 35 öre, en trontrappa för 1 rdr 1 öre (uppkomst för kung Bomba); en båt för 1: 20, en annan för 25 öre (gyldene tider för frakterna!) ,,spiror, så begärliga, såldes, troligen på reqvisition från fördrifna furstar, för 67 öre stycket, och slutligen inropades en hel apparat för åstadkommandet af regn för 2 rdr 25 öre! Hvilken ovärderlig skatt för en landtbrukare! För ett par dagar sedan, i thorsdags på aftonen, afgick postdiligensen söderut för första gången kl. 7 e. m. En mängd personer hade naturligtvis ej hunnit att få sina bref i ordning till postkontorets inlemningstid, utan skyndade med andan i halsen ned till paketpostkontoret för att i diligenslådan få inlägga sina bref. Men hade hoppats, att vid en postkontorets afdelning skulle finnas frimärken till salu, då det är föreskrifvet, att intet bref får i breflåda nedläggas, utan att vara försedt med frimärke. Men häruti bedrog man sig ansenligt, och de personer, som sätt sin lit till denna så naturliga anordning, måste återvända hem med sina bref. Ett litet samtal, vid tillfället uppsnappadt, torde förtjena att återgifvas. — Fn till besynnerliga ordningar, att ej få köpa frimärken vid stationen, derifrån posten altsändes! — Herrn har icke mycket att förundra sig öfver. Jag har hela eftermiddagen försökt att få köpa frimärken på postkontoret; men sådant har icke lyckats mig. — Nå än jag då, inföll en tredje, som redan på förmiddagen slagit mig fram till luckan och hade de begärda frimärkena i ögonsigte, då nådens dörr på en gång tillslöts för mig, emedan jag ej kunde betala dem med rikets ständers eller Göteborgs ensk. banks penningar, utan för tillfället endast var klädd i andra privatbankssedlar. Reflektionerna gör sig sjelfva. Till slut en värlig hemställan till drätselkommissionen och stadens — bryggare. Till den förstnämnda, huruvida det någonsin ingått i den nya broomläggningens plan att den täcka brunnsparken skall på sätt, som nu sker, stympas vida utöfver hvad för trafiken behöfligt är —och till de senare, huruvida det ej vore öfverensstämmande med deras egen fördel att söka åstadkomma ett öl, som kunde kallas drickbart. Det nuvarande är för jemmerligt, och blir det ej bättre, så hotar Carnegieska porterbryggeriet att uppsluka alla de så illa spekulerande ölfabrikanternas beräknade inkomster. SAM SAERDNA TEM