Göteborgsposten – 12 december 1861, sida 1

lit samma vedqvantum som hr Hammarström i tyska skolhuset. — Lektor Blomstrand an: såg skolstyrelsens förklaring i denna punkt böra anses tillfredsstäilande, då intet slöseri kunde bevisas och hufvudsaken, den stora summan, sammanhängde med det stora antalet a! skolor och lärare. Hr Hammarströms större vedanslag berodde väsendtligen derpå, att han fått sig ett rum anvisadt utöfver den gamla skollärarebostaden, med en tillökning på hyresersättningskontot såsom revisorerne ock anmärkt, af 100 rdr om året, och detta vore något, hvarföre decharge blifvit af Stadens Innevånare beviljad. Den större vedätgången på Arbetshuset, föranledd genom rummens beskaffenhet, vore en ringa olägenhet i jämförelse med den stora fördelen att för en ringa hyra erhålla en så fördelaktig lokal. Mera vigt syntes ligga på revisorernas nu framställda yrkande att af skolstyrelsen erhålla en berättelse för hela revisionsåret, icke från Oktober till Oktober. Det hörde enligt gällande stadga till Skolstyrelsens bestämda å!igganden att till revisorerna afgifva en berättelse för året. Inspektors i dag upplästa redogörelse för folkskolornas verksamhet vore visserligen på sin plats, då frågan om anslag för nästa år skulle töredragas, men är icke i lag föreskrifven. För öfrigt skulle revisionsberättelsen för föregående år utgöra den bästa grundval för bedömmande af Skolstyrelsens anspråk på fortfarande förtroende. Med afseende på vedfrågan fick det till slut bero vid ett par skolstyrelseledamöters förklaring, att åtgärder blifvit vidtagna till förekommande af framtida anmärkningar mot ojämnhet i vedanslagen. Deremot fördes en tämligen långvarig diskussion om revisorernas anspråk på en berättelse för hela revisionsåret. Inspector förklarade att han icke ville undandraga sig att omskrifva sin berättelse om Stadens Innevånare sådant önskade; men han ansåg de på årets tre sista månader inträdande förändringar vara af mindre betydenhet. Hrr E. G. Lindström och S. A. Hedlund försvarade länge den åsigten att berältelsen till Stadens Innevånare vore den enda nödvändiga. Det vore omöjligt att uppsätta berättelsen på annat sätt. Omsider blef dock, sedan ett par magistratsledawmöter biträdt Ordförandens framställningar, den meningen rådande, att en berättelse för hela revisionsåret bör af Styrelsen afgifvas till årets revisorer. Ordningen kom nu till den vigtigaste anmärkningen: om innanläsningen. Revisorerna hade från början yttrat, att föregående revisorers anmärkning, om barn i de högre skolorna som hvarken kunnat rent eller säkert läsa innantill, ånnu till en del ägde befogenhet. Der läsningen i öfrigt ginge oklanderligt, hade barnen i flere skolor en sjungande, släpig ton, som revisorerna ansett kunna vara en följd af korusläsningen i småskolorna. Mera tid borde i de högre skolorna anslås åt innanläsningen. Skolstyrelsen hade härpå svarat, hvad som ej är någon pedagog obekant, att i hvarje skola, lärd elftguten——— —— —— AA 26— 000000 —