Göteborgsposten – 12 december 1861, sida 1

allenast uppriktighet, det är grofhet... jag vet det, jag erkänner det... Förlåt mig derföre : omständigheteroa fordra att jag talar med er så som jag gör. Bamboulå tystnade, Blanche rynkade ej ens ögonbrynen. — Vidare? sade hon blott. — Jag har sagt er, hvad ni är, återtog Bamboulå. Återstår mig nu att lika öppet säga er, hvem jag är. Ni har förr känt mig under namnet grefve de Sommes: detta namn var icke så alldeles min fars. Det tillhörde mig endast derföre att jag stulit det. — Blanche spratt till. — Jag kallar mig Bamboulh, fortfor den oförskämde personnagen, ett tillnamn som mina kamrater vid galerkedjan gifvit mig... Jag är en f. d. galerslaf ... — En galerslaf ! upprepade Blanche. — Förrymd innan strafftiden lupit till ända, fortfor Bamboulå, Usurperande en titel som ej tillhörde mig, döljande mig under ett annat namn än mitt eget, har jag, njutande af en fullkomlig strafflöshet, begått alla slags brott. Jag har länge bedragit hela verlden, jag har haft vänner bland samhällets mest upphöjda klasser, och under det min högra hand tryckte hertigen af Chartres, kramade min venstra alltjemt händerna på mina forna galerkamrater i Brest. Jag utströdde