Göteborgsposten – 9 december 1861, sida 1

— Ah! utbrast vicomten, det är himlen som skickar er till oss. Kommen! j skolen få veta allt! Han drog härvid de båda unga generalerna med sig. — Jag gör er sällskap! sade Nicolas och följde dem. Alla fem försvunno. Några ögonblick derefter tog Fouchå afsked af den sköna värdinnan,: och lemnade i sin ordning den på moden varande medborgarinnans eleganta boning. Vid midnatt hade gästernas antal betydligt minskats, men det rådde likväl ännu mycket lif i salongerna genom musiken och dansarne. Kl. Y,1 serverades supgen och alla, såväl dansörer som dansöser, gingo in i matsalen. Salongen och budoaren voro alldeles öde. Då lemnade en karl, klädd som elegant sprätt, sängkammaren, i hvilken ban förblifvit ensam; och gick in i budoaren. Denne person var Jacquet. Det var nära tvenne timmar sedan Fouchå gått. Ian drog till sig en länstol på samma ställe, der Camparini befunnit sig några timmar förut, och nedsjönk! beqvämt deri. Han lade det ena benet på det andra, utstötte en djup suck och tog upp ur sin ficka en elegant portfölj, mumlande: — Hm! förmörkas eller upplyses situationen? Innan vi vigtaga någon ny åtgärd, måste