Göteborgsposten – 6 december 1861, sida 1

Men hvar äro nu vederbörande, som skola låta gräfva dessa brunnar? — Många skäl kunna framställas, att husegarne böra göra det. — Men då tå inse det maktpåliggande i saken och de flesta torde anse sig ej ha någon enskild fördel af en sådan omtänksamhet mot elden, alldenstund assuransen ersätter deras förlust, så är det oundgängligt att Stadens styrelse tager vård derom och bekostar nödiga brunnars gräfvande. Svårt blir det måhända att ingripa i egande rätten och gräfva en brunn i en gård, der egaren ej vill tillåta det, men då lagen ålägger en hvar att mot ersättning afstå nödig jord för en allmän vägs anläggande, vattenledningar och dylikt, torde det väl ieke vara olagligt om husegare, som ha passande lokal och så pass utrymme på sin gård att en brunn lämpligen kan der anläggas, tillförbindas att sådant medgifva. I hvarje qvarter borde efter storlek och läge 1 å 2 stora, djupa brunnar gräfvas och förses med öfverbyggnad och pump, helst en frostfri, den der ock medelst slangs anbringande ögonblickligen kunde användas som spruta. En sådan såg man förra sommar uppställd vid östra hamnen. Värdet af dessa brunnar kan ej nog högt uppskattas. I första rummet, som sagdt, vid eldsvådor ; men äfven i sanitärt hänseende äro de ovärderliga. Man har mycket ordat om den stora nytta som rik tillgång på vatten för all slags rengöring medförer för helsan, hvilket allt har sin tillämplighet i högsta grad. Men ännu en fördel skulle dessa brunnar medföra, nemligen att befria jorden i Haga från den myckna fuktighet hvaraf den i allmänhet är besvärad och isynnerhet vid vissa ställen der jorden är likasom genomskuren. Den som äger någon kännedom om huru Haga för 15 år sedan var beskaffadt, vet att större delen af den nu bebyggda arsenalen då utgjordes af trädgårdar, hvilka i allmänhet voro hvad man kallar ,,sura; gatorna voro i allmänhet såsom landsvägar, illa underhållna och de flesta endast nödtorfteligen belagda dels i midten och dels vid sidorna med större kullerstenar, på hvilka man endast hoppande kunde någorlunda torrskodd under böstoch vårsmutsen komma fram. Då nu qvarteren bebyggdes och gatorna sentomsider stensattes med den sten som togs från staden, höjdes gatorna betydligt öfver tomterna eller husens gårdar. Dagvattnet afleddes genom rännstenar, men på högst få ställen lades trummor för vattnets afledande från tomternä, Följden blef den, att icke allenast det vatten som sipprar fram genom jorden från de omgifvande bergen, utan äfven allt dagvatten, suger sig ned och stannar i jorden å tomterne, beredande fuktighet och osundhet för husen. Genom ofvannämnde brunnars gräfning skulle denna olägenhet i väsendtlig mån atbjelpas, och huru mycket gagn skulle icke endast detta medföra för helsotillståndet? I detta hänseende hemställes till våra menin