Göteborgsposten – 5 december 1861, sida 2

Af Runebergs samlade arbeten utkommer i Finland till julen 2:dra och 3:dje delarne. Man väntar derstädes en inhemsk kritik öfver Fänrik Ståls sägner. Skandinaviskt. Vi nämnde för några dagar sedan att en af medlemmarne i danska landsthinget, Frölund, begärt att få interpellera regeringen i afseende på dennas yttre politik, med särskildt afseende på Preussen och Sverige-Norge. Denna tillåtelse har med 23 röster mot 21 förvägrats honom af Landsthinget. Köpenhamnsbladen yttra sig klandrande häröfver, emedan enligt deras åsigt folket väl kan behöfva tå litet ljus utbredt öfver den intrasslade härfva, som danska politiken företer. Svenska Arbetaren, som fortfarande har att glädja sig åt en välförtjent, högst ansenlig spridning, anmäler sig nu i en artikel Till Folket skola utkomma äfven under nästa år till det särdeles billiga priset af 6 rdr för hel årgång, postförvaltarearvodet inberäknadt. Tidningon bjuder i sin litterära afdelning för nästa år på: Pehr Askilunds egenhändiga anteckningar om sina resor, redigerade af Onkel Adam. Asklund skall ett år före sin död ha tillsändt nämnde förf. dessa anteckningar med begäran om deras offentliggörande. Svenska Arbetaren har alltsedan sin början utmärkt sig för ett väl valdt och godt innehåll i prydlig utstyrsel och ofta goda illustrationer. Dess ädla syfte att för ett godt pris lemna folket, som älskar läsning men ej har råd att köpa böcker, ett gagnande tidsfördrif på stunder, som egnas åt hvila eller förströelse, förtjenar rättvis uppmärksamhet och understöd af en hvar, gom nitälskar för en af vår tids herrligaste och mest fruktbringande ideer: allmänbildningen. Wenersborgs frivill. skarpskytte-kår har nu genom landshöfdingen gretve Sparres och öfversten C. G. Sandeis nitälskan för saken blifvit konstituerad. Grefve Sparre är vald till ordförande i bestyrelsen, hvilkens medlemmar föröfrigt utgöras at ötverste Sandels och rektor Hultström å de icke exercerandes vägnar samt af handl. O. G. Dahllof och muraren C. Lindedal å de exercerandes. Teatern och kritiken. Under denna rubrik innehåller Aftonbladet en särdeles läsvärd artikel, hvarur vi låna nedanstående såsom tillämpligt äfven på andra ställen än i hufvudstaden : , Visserligen vore det till en tid rätt behagligt och beqvämt för en direktion, om pressens organer läte formera sig till en claque åt teaterdirektionen (direktören); men i längden skulle detta — oafsedt det vilseledande och nedsättande som det alltid innebär för publiken, ja! för konsten — äfven återfalla på teatern sjelf, ty sujetterna skulle bli så bortsmickrade, att de förlorade ur sigte ansvaret vid sin uppgift, skyldigheten till aktgifvande på sig sjeltva. Men recensentens kall är heller visst icke lätt; outtröttligt måste han springa med på lyckade och misslyckade tillställningar, egna en viss uppmärksamhet åt de dåliga, såväl som åt de förträffliga, för att stäfja det förra, uppmuntra det sednare, och alltid i förra fallet framkalla hat, i sednare afund. Smickrar han, blifva de sakkunniga bland publiken missnöjda, de öfriga bedragna: klandrar han, blifva de klandrade tillika med män, qvinnor och barn förvandlade till furier, hvilka begifva sig ut på upptäcktsresa efter, hvem han är, hvar han finnes, huru någon svag sida i hans enskilda eller offentliga lif skall kunna uppletas, för att med hämndfull skadeglädje kunna omintetgöra verkan af hans dom, genom att bevisa det äfven han har brister, liksom detta bevisade något, så länge det afgitna omdömet icke är vederlagdt. Derföre är det icke så underligt, om recensenterna i allmänhet tagit sitt parti och heldre än att blifva ,,hatfoglar gjort sig till .kallpratare, men det är beklagligt; och vi för vår del tro att alla teaterns verkliga vän