Göteborgsposten – 5 december 1861, sida 2

mankomster vid gatan les Arcis; han hade likväl ej nämnt någonting derom för Charles. Jaquet ensam tycktes omgifva Camparinis person med en sky af tvifvel, som kanske snart skulle skingras af ljuset. Sålunda hade han vid Camparinis och hans makas inträde i salongen, efter att hafva, stående bakom generalsgruppen, hört de ord som vexlats mellan de unga officerarne, hastigt dolt sig bakom ett draperi. Sedan Camparini passerat, hade han hastigt smugit sig fram till det ställe, der Fouchå befann sig, hviskat denne några ord i örat och ånyo begifvit sig in i salongerna. FouchEs ögon hade blixtrat till; men ögonlocken hade nästan genast sänkts, för att dölja elden, och det var då som han gifvit Charles tecken att komma till honom. Utan att yttra till honom ett ord eller vidare förklara sig, hade han hastigt dragit Charles med sig och, såsom vi nämnt, presenterat honom för Camparini. Derpå hade Fouch aflägsnat sig; han hade åter träffat Jacquet, och vi veta hvad som egt rum emellan dem. (Forts.)