Göteborgsposten – 5 december 1861, sida 2

I salongen fortgick dansen allt raskare och balen var ytterst lifvad. Charles betraktade med den största uppmärksamhet sin interlokutör, och af de forskande blickar, som ban bäftade på rådsherren de Niorreg f. d. kammartjenare, den forne Saint-Jean, kunde denne förstå, att den unge mannen, hang offer från förflutna tider, nu blifvit en erfaren man, med hvilken det nu ej var så lätt att spela. Men Camparini var en af dessa starka kämpar, som aldrig läto nedslå sig. Han hade dessutom öfver markisen den dubbla fördelen af att i grund känna Charles, då denne deremot icke visste, med hvem han hade att göra. Charles, liksom Fouch och andra, kände Camparini såsom en af terroristernas forna vänner, hvilken efter den 9 thermidor blifvit deras fiende. Han visste (man hade åtminstone! berättat honom det efter hans återkomst till Paris), att Camparini, rik och frikostig, var mäktig, att han egde till hustru en förtjusande qvinna, en af modets drottningar och gudinnan i de stora revolutionära saturnalierna. Men det var ock allt hvad man visste om Camparini. Fouch6 tycktes likväl vara något bättre underrättad. Kanske hade han genom sin beundransvärda skicklighet och den snabba uppfattningsförmåga, hvarmed naturen förlänat honom, i Camparini upptäckt chefen för det parti, som hade sina sam