De båda borgarena, som skälfde af förskräckelse och voro alldeles döfvade af skriket omkring sig, tycktes ha alldeles förlorat bufvudet. Den obekante betraktade dem med en forskande blick. — De här! mumlade han med synbar förvåning. Hvad djefvulen göra de här och hvarföre anklaga de medborgaren Sommes ? ... Det kan vara mödan värdt att undersöka. Ett ännu mera stormande skrik än förut hördes nu och vansinniga bravorop till en framstålld begäran om guillotinens återuppförande och samfundets renande genom blod. XXVIIIL De sammansvurna. Den okände vände sig helt och hållet om: han befann sig nu ansigte mot ansigte med de båda borgarena. — Ah! inföll ban, jag bedrager mig ju icke? Det är du, medborgare Gorain; det är du, medborgare Gervais? — Jag tror att så . . . genmälte Gorain tvekande. De båda vånnerna spärrade vidt upp sina ögon och sökte dock utan framgång urskilja den obekantes anletsdrag.