Göteborgsposten – 29 november 1861, sida 1

Hennes förtjusande våvinna, m:me Beauharnais, omgåfs utaf en krets af ifriga tillbedjare, och henne8 fina grace hänförde alla dem, som hade den lyckan att nalkas det hörn af salongen der hon befann sig. Längre bort bildade en grupp unga generaler liksom en ö, kring lvilken de dansandes våg krusade sig. Åtta eller tio medlemmar af konventet, bland hvilka äfven Tallien befann Big, diskuterade häftigt med hvarandra i budoaren. Klockan half 10 voro alla inbjudna församlade och ingen tänkte ännu på att taga afsked. Medborgarinnan Tallien, Bom nyss lemnät medborgarinnan Beauharnais, med hvilken hon sakta vexlat några ord, banade sig väg genom grupperna fram till den plats som upptogs af några unga officerare. De voro åtta, och sex utaf dem af samma ålder. De utgjorde slutet af denna krigareplejad, som skulle gifva glans åt slutet af sista seklet och början af vårt; de voro några af dessa glänsande stjernor, Bom stigit upp under Revolutionens blodiga stormar och skulle bilda en svit åt den lysande sol, hvars första strålar ännu icke genomträngt de moln, Bom då inhöljde Frankrikes framtid. I midteln af dem stod den äldste Lefebvre, den förhe franske gardisten, Mahurecs gamle vän, som behöft sexton år för att avancera från sBimpel soldat till sergeant, och fyra år från ser