Göteborgsposten – 29 november 1861, sida 1

na och visar henne litet af den verklighet, som legat bakom den finansiela rikedom, om hvilken hon så ofta hört bedyranden. Hvilka ärv då de orsaker, som ledt till ett så förfärande bruk — en olycka, vida större, än förlusten at ett slag eller tillochmed ett fälttåg, tull at den smärtsammaste oro öfver det förflutna och den bittraste försmak af framtiden? Någon minskning i iandets hjelpkällor har ej egt rum. Det var en synnerig lycka för kejsaren, att han kunde grunda sin dynasti i ett ögonblick då medlen till utvecklande a! Frankrikes inre ressurser voro mogna, men ännu icke realiserade. Landets jernvägskommunikationer lågo i sim linda, och det var honom förbehållet att fullända de stora pulsädrelinier, som förena Frankrike med Schweiz, Medelhafvet och Spanien. Åkerbruak och fabriksrörelse hatva i hög grad utvecklats, och säkerligen hafva besparingarne på enskilda personers händer varit ofanuiga. Det har ej varit någon minskmng i Frankrikes ressurser Det har varit kalladt awt utkämpa tvenne krig: ett för en verklighet, det andra för en ide. Men dessa kunna likväl långt ifrån förklara dess finansers nuvarande belägenhet. Hvarifrån härleder sig då denna underbara ojemnhet mellan en stor nations hjelpkällor och de bördor, som lagts på densamma. Tyvärr, är frågan endast allt tör lätt besvarad. Det har varit den nuvarande kejsarens nöje, att göra sig till Europas skiljedomare, att återuppväcka den territoriala ärelystnaden ur sin slummer, och uppmuntra Frankrike till att ännu en gång täfla med England om ofverväldet på hatven — för Frankrike en utmärkelse och ära, för oss en fråga om lif eller död. För dessa afsigters skull har Frankrikes ungdom dragits trån jordarbetet och industrien for att sysslolöst och missbelåtet tilloringa ett sorglöst garnisouslif på bekvstnad af det samfund, hvars rikedom den borde öka. En arme om 600,000 man har gifvit Frankrike den ma: gra tilltredsställelsen af att rubba hvar e naätons lugn ihom Europa; och utom den militäriska ärån, hvaraf det redan hade nog, har det vunnit de vestra sluttningarne af de sa voyiska alperna. Dess ofantliga ansträugnin gar 1 skeppsbyggeriet har framkallat motsva: rande ansträngningar at England och hafva sannolikt skiljt det mera än någonsin från det mål, det eftersträfvar, utom det att dessa ansträngningar frambragt det mest kränkande misstroende mot landets handel. Franska re geringen har äfven åtagit sig skyldigheten att skaffa arbete åt massorna uch bestämma priset å födoämnena. Härat hafva uppstått utgifter för allmänna arbeten, hvilka äro ytter ligt oproportionerliga mot landets behot, och den enda verkan deraf har varit den öfvertygelsen att det ej så mycket är regeringens skyldighet att styra landet, som att föda och understödja en del af nationen på den andras bekostnad. Men allt detta är otillräckligt att förklars detta förfärande deficit. Tilltagande sjöoch militära rustningar, allmänna arbeten och tillEE a SN