Göteborgsposten – 29 november 1861, sida 1

hvilka dessa yttriogar af öfvermensklig dygd härleda sig, skola påsseraj förbi, utan att väcka den uppmärksamhet de törtjena. Vi vilja öfverlåta åt andra, att lyckönska UCsar till hans medgitvande, att ban är en ändlig och telbar menniska, och att han, regerande med svärdets odisputabla rävt, icke påstår sig herrska med Guds Nåde. Vi skola deremot undersöka, hvilka de finansiela toljderna varit at tio ärs kejserlig styrelse, hvilka följder äfven ärv, när allt kommer omkring, mera värda att tanka öfver, än de fraser, i hvilka de blifvit bekantgjorda. En budget har underställts transka kamrarne regelbundet hvarje ar under sista dekaden, men den kejserliga regeriugen tyckes ej hafva ansett sig bunden, hvarken at inskranka sig inom gränserna för voteringarne at de uppräknade behofven, eller afhålia sig från att skapa så många uya utgiftsposter som hon kunde ause tjenligt. Det ar blott tidsödande, att med hr Fould omsorgstullt granska de former, under hvilka budgeten blet voterad och penningarne utgifna. Det sanna förhållandet är, att den verkställande myudigheten tog hvad den behagade, aut ministrarne voro ansvariga inför kejsaren allenast, att finansernas ställning helt och hållet undandoldes för allmänheten och kamrarne, och at den ärliga metoden alt votera en budget var en mask 1 stället för en tygel. Hvad har då verkan varit at transka folkets giumildhet, avt ställa sina frioch rättigheter, sma egodelar ull en enda mans förfogande? Vi kusna ej ännu besvara trågan, ty vi hafva förgäfves i hr Foulds berättelser letat efter wuevaljer i afseende på den franska ofonderade skuldens närvarande ställuing, och vi mäste af många skäl betrakta hvarje berättelse som atgifves med den storsta misstänksamhet. Så mycket känna vi dock, tack vare Foulds berättelser, — att mellan 1851 och 1858 öppnats utomordentliga krediter till ett belopp at 2,800,000,000 francs, och att deficit för innevarande år uppgär till ej mindre än 40,000,000 pund sterling, det största deficit, som menniskoslägtets historia har att uppvisa, så vidt vi känna. WVi veta icke, huru dessa summor lyftats, men det har säkerligen icke sket genom beskautning. Man har sagt oss, att millioner , som franska banken betalat för förnyandet af sina privilegier, blifvit utgifna, att tem och eu half millioner pund lånats ur armeens pensionstond, och att säkerheter at ulika slag ständigt uttärdats af franska regeringen. Anpgående den närvarande ställningen försäkrar vår pariserkorrespondent, att det i skattkammaren ej finnes penningar till att betala de halfärsdividender, som skola utdelas nästa månad. HSådan är de franska finansernas bedröfliga och obehagliga belägenhet etter tio års lysande och lyckosamt kejsareregemente. Allt detta har gjorts under eländiga försäkringar om finansiel rikedom, och först då franska regeringen saknar penningar att inlösa sina löpande förbindelser, gor hon nationen i någon del till sin förtrog