Göteborgsposten – 25 november 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. De båda unga månnen voro ännu mera nedstämda nu, än då vi åter träffade dem i Paris. Förlusten af Blanche var för dem en af dessa förfärliga olyckor, hvilka för alltid bryta lifvet. Henri hade återfunnit den han älskade; han såg i hvarje stund denna Låonore, från hvilken han under många år varit skiljd; men efter återseendets första rus hade Henri och Lonore på samma gång riktat sina blickar på Charles och sina tankar på henne, från hvilken de med våld blifvit skiljda. Den döfvande och stumma smärta, som återspeglade sig på markis dHerbois bleka ansigte, isade i deras hjertan sjelfva ömheten, som ville stiga upp till deras läppar. De kastade sig båda i den olycklige korsarkaptenens armar. Alltifrån denna stund undveko Henri och Låonore med stor finkänslighet att med hvarandra vexla ord eller blickar, hvilka skulle kunnat förråda den kärlek, de båda hyste till hvarandra. Den strängaste återhållsamhet egde rum vid de) Forts. från N:o 149—155, 157-—183, 185—274.