få blicka in i djupet af mitt stackars hjerta, som lidit mera än anas kan. I det första af desea bref börjas korrespondensen med Min himmelska Fröken. Nej, denna tystnad blir mig för lång Och jag vill skrifva till dig en gång! Apollo, ljusets och sångens fader, Har lofvat lemna dig dessa rader, Och jag vill hoppas, att svar du sänder Med nästa stråle din stjerna tänder. — Ren mätt på jordisk korrespondans, Af hvilken ofta jag led och tvangs, i Jag tid och papper ej mer vill öda På någon annan än dig, du Döda! Men tro rsig, älskade, flydda anda, Att nu sig tårar med bläcket blanda. Så pass af himmelen jag förstår, Alt jag ej frågar dig, hur du mår! Och så fortgår det i samma unda. Utrymmet förnekar oss, tyvärr, att meddela några utdrag ur skaldens i Anteckningarne införda bref; hvarföre vi hänvisa till boken sjelf, hvilken säkerligen ingen skall lägga ifrån sig, under ånger öfver att hafva köpt den.