Göteborgsposten – 22 november 1861, sida 1

— Er — — —— — KKR KK KUK OO OO OORU KRK blem. Vetenskapen är således ett nödvändigt vilkor för handlingen; utan vetenskap år det omöjligt att,vara praktisk. Utan vetenskap kan man icke känna de mål man bör uppställa för sin praktik. Men om vetenskapen redan sålunda är nödvändig för den praktiska verksamheten, genom att lemna en ledning vid uppställandet af de mål man genom denna bör söka att uppnå, så är den det äfven hka mycket i afseende å just uppnåendet af dessa mål. Ty uppnåendet af ett mål sker icke blott derigenom att man vill det. Begäret derefter är ej nog, det kan icke ens uppnås genom en omedelbar handling; dertill behöfves oftast sådana handlingar hvilkas mer eller mindre aflägsna följder först kunna åstadkomma målets realiserande. För att kunna handla så att man uppnår det mål man åsyftar, är det derföre äfven nödvändigt att känna, hvilka följder en handling skall åstadkomma och hvilka den icke skall kunna åstadkomma, att känna sammanhanget mellan orsak och verkan i verlden. Men denna kännedom beror äfven på ett vetandets problem, och vetenskapen är derföre äfven behöflig för att kunna handla så, att man verkligen uppnår det man vill. De så kallade praktikerna, som affektera att forakta vetenskapen, må icke göra den invändningen, att dertill icke behöfves vetenskap utan endast erfarenhet; ty erfarenhet är ju äfven vetande, och vetenskap är ett ordnadt vetande; och ordning är något, som den hvilken företrädesvis gör anspråk på att vara praktiker, väl borde förstå att icke ringakta. — Om man således å ena sidan måste erkänna att menniskan bör vara praktisk och att hennes praxis och verksamhet bör vara nyttig, så måste man å andra sidan äfven medge att all förnuftig verksamhet så väl i afseende å de mål, den bör uppställa för sig, som i afseende å de medel den måste använda för deras uppnående, är omöjlig utan vetenskapens ledning. Teori och praktik äro tvenne saker, hvilka man ofta uppställer som motsatser mot hvarandra. Det finnes en klass af menniskor, som företrädesvis kalla sig för praktiska, hvilka affektera och kanske äfven verkligen hysa ett suveränt förakt för allt hvad som kallas teori, likasom det å andra sidan ätven finnes menniskor, egnande sig åt hvad man van: ligtvis benämner studier och hvilka hatva en likaså nedsättande åsigt om det så kallade praktiska folket, hvilket de anse dväljas i er helt och hållet lägre sfer än de sjelfva. Hvardera anse de sig hafva valt den bättre delen af lifvet och äro färdiga att högmodigt tacka Gud för det de icke äro som de andra. De invändningar och beskyllningar de hvardera hafva att göra mot hvarandra hvälfva sig ständigt kring begreppet nytta. De såkallade praktiska männen beskylla dem, som syssla med teorien och vetenskapen, skolfuxarne, så som de ofta älska att kalla dem, för det att deras arbete är onyttigt och gagnar till intet, unde det att dessa i sin tur åter beskylla do efter NER er SANS TORSO STATT BO ATHENA ET ATTANS TEE