Göteborgsposten – 22 november 1861, sida 1

— Vi ha kommit hit, för att vänta på en vän, som skall bogsera oss till sin hytt. — Och denne vän heter? — Mabhurec, vet jag. — Mahurec? upprepade Camparini. — Ja! Sjögastarnes konung. — Men... anmärkte sprätten och tycktes söka i sitt minne, jag kände förr, det är nu tio år sedan, under monarkien, en sjögast, som kallade sig så och alltid var tillsammans med tvenne officerare dHerbois och Renneville. — Det är densamme! utropade Petit-Pierre. — Stopp och belägg! han känner Mahurec, sade Maucot med beundran. -— Och jag tillstår, att jag skulle skatta mig lycklig af att ännu en gång få återse denne hederlige sjöman. — Var lugn, kamrat, sade la Rochelle, Mahurec kommer snart hit i våra farvatten. — Jag har ej tid att invänta honom, men om j viljen alla tre vara verkliga matroser, så kommen j i morgon bittida till mig på frukost och tagen Mahurec med er. — Kör! gkrek Maucot och kramade sprättens hand. — Det är således sagdt? — Det är klareradt. — I morgon bittida kl. 9, rue de la Lois, n:0 45; medborgaren Bazile.