Göteborgsposten – 22 november 1861, sida 1

sättningarnes fördelning på skilda personer utan dit hör äfven deras samverkan till ge mensamma mål, hvarföre Bastiat äfven upp. fattat arbetets fördelning såsom ett moment :; associationens väsende. Det är derföre, som de skilda sysselsättningarnes representanter måste stå i så nära beröring med hvarandra som möjligt; hvad som hindrar denna, hindrat äfven den fördel som eljest skulle härflyta ur arbetets fördelning. Så var t. ex. en fördelning på olika händer at de såkallade iandunannaoch stadsmannanäringarne, nå: gonting som fullkomligt var öfverensstäm mande med gången af det menskliga sam hällets naturliga utveckling; men försöket att vilja binda dem vid olika orter och af lägsna dem trån hvarandra, var rakt stridande deremot. Så är det äfven då frågan gällei vetenskapens representanters och de praktiska männens ömsesidiga ställning till hvarandra Åfven de böra icke vara skiljda från hvaran dra utan tvärtom stå i så nära beröring mec hvarandra som möjligt, så väl i afseende å lokalen som i afseende å personligt och and ligt umgänge. Detta har dock ty värr icke varit falle här i Sverige. Hufvudpunkterna för den ve tenskapliga forskningen och dem som egna sig åt dess tjenst, universitetsorterna, hafv: varit helt andra än hufvudorterna för der praktiska verksamheten, och detta säkerliger till stort men för hela samhället. Det vore derföre icke ur vägen att försöka få det ta förhållande ändradt. Detta har äfven åsyf tats med den säkert nyttiga, ehuru så myc ket motarbetade flyttningen af Upsala univer sitet till Stockholm. Stockholm är visserlige! en af de förnämsta punkter för den praktisk: verksamheten i Sverige, men denna plats gö res den dock i många fall stridig af Göte borg. Och det vore derföre alldeles i si ordning att Göteborgarne äfven sökte att skaf fa sig ett sådant. Göteborg har redan ge nom det pågående arbetet med det nya mu seum härstädes visat att hvarochen som vil handla nyttigt här i verlden och således fram tör allt de, som specielt vilja vara praktiken och det nyttigas män, måste söka att få frå gan mer eller mindre bestämdt löst för sig. Det är icke vår afsigt att nu sök lemna en lösning att densamma; vi vilja en dast framhålla att lösningen deraf är någo som beror på en forskning inom vetandets om råde. Lösningen af denna fråga är icke et problem för den yttre handlingen som försö ker att realisera något, den är ett probler för eftertänkandet och begrundandet, ett ve tenskapligt problem. Hvar och en som skal handla och vara verksam i verlden måste me eller mindre grundligt hafva gripit sig a med detsamma; han kan hafva antagit e lösning af detsamma utan att pröfva den, elle kan hafva grundligare eller ytligare undersök detsamma; men utan att å detta problem hat va funnit en lösning, som han tror på, ka: han icke handla och vara verksam i verlder Och detta problem är ett vetenskapens pro ————————