Göteborgsposten – 20 november 1861, sida 1

— Javisst. — Du skall i afton inblandas i samma konspiration och förråda den. — Skall jag underrätta Fouch? — Ja, redan i morgon. — Godt, jag förstår. — Det är lyckligt. Om sammansvärjningen lyckas och Camparini försvinner, blir jag en af cheferna och jag försäkrar dig, förrädaren, om frihet från straff. Om sammansvärjningen går i qvaf försvinner jag, och du, som underrättat vederbörande, föreställer mig för dem som fäderneslandets räddare, ty då skall det vara jag, som drifvit dig till att handla... Förstår du nu? — Förträffligt! sade båda männen. — Nåväl, allt är nu förutsedt. Det är nu endast frågan om att detta bref, som jag nyss skrifvit, kommer fram till LEonore. Hon skall komma, Blanche skall gifva vika, jag skall gifta mig med henne och... — Oss tillhöra ändtligen millionerna! utropade Roquefort. Men . .. — Hvad? frågade Bamboula och reste sig upp. — Jag har en särskild hämnd att utkräfva. — Mot hvem? — Mot Brane. — Generalen? — Ja; för hvarje gång denne mån kommit i min väg, har han besegrat mig.