Göteborgsposten – 20 november 1861, sida 1

garnas otillräcklighet flyttad längre ned på Pilgatan, der den gjorde liten eller ingen nytta. Nu fick elden öfverhand på detta häll, och antände så väl de åt gatan belägna husen å N:o 23, som f. brandvaktsergeanten Frodlunds gårdsbyggnader och jernbärarne Börjessons och Peterssons stora tvåvåningshus. Faran var eärdeles hotande; men genom väl beräknade anordningar af Frivilliga Brandkorpsens chef herr A. G. Hallgren utfördes här ett släckningsarbete, hvartill få motetycken torde kunna uppvisas. Korpsen koncentrerade nu alla sina krafter på en punkt; 4:de divisionen skickades in i det sist omtalade huset, hvars vind stod i full låga jemte en del at andra våningen; af stadens spruta erhölls en del vatten tör den från Skolgatan opererande Tvåan, Majornas sprutor hjelpte krattigt till på flankerna och segern blet snart nog lika afgjord som fullständig. — Så böra släckningsanstalterna ledas och utföras! Samhället är verkligen att gratulera, som till den nu ledigförklarade ötverbefälsplatsen vid stadens brandväsende äger en fullt kompetent person med en rik erfarenhet i ämnet, otröttadt nit och välbepröfvad förmåga. Man bör hoppas att tillsättningen af de nya tjensterna vid stadens brandväsende ej komma att ske efter den bevåokliga princip, som här offentligen uttalats med afseende på en viss inrättning härstädes, att mar bör aflägsna alla personer som kunnat blifva fastväxta vid de gamla vanorna, icke blott den, som förut visat sin oduglighet. En hufvudsaklig vigt ligger derpå att ötverbefälhafvaren för stadens brandväsende, i förening med själsnärvaro och förmåga att befalla, äger en grundlig kännedom om alla lokala förhållande, vattentillgångar, vägar m. m. som icke kan ägas och sent törvärfvas af en främling.