Göteborgsposten – 20 november 1861, sida 1

ma plinerade Majeboarna hittills åstadkommit. Kostnaderna skulle visserligen blifva stora på det sättet, de år åtminstone, då den gamla regeln om trezeldsvådor på hvarandra skulle besannas; men fråga är om det icke är bättre att betala för förekommande än för ersättande af skada, och i allt tall komma utgifterna att väsendtligen förminskas, när det oafvisliga behofvet at en fullständig vattenledning för staden och förstäderna en gång blir uppfyldt. Vid hvarje ny eldsvåda har man fått ökad anledning att beklaga saknaden af ett krafugt och sakkunnigt öfverbefäl öfver samtliga sprutorna. Hvad ett sådant kan uträtta visar Frivilliga Brandkorpsen, som aldrig misslyckats i sina bemödanden att ensam lösa sin uppgitt, der icke eldens redan vunna utsträckmag eller bristande vattentillgång gjort det för korpsen omöjligt att med sina sprutor besätta alla farliga punkter. Denna gängen kom elden ut på sådant sätt att Frivilliga Brandkorpsens sprutor omöjligen kunde ensam räcka till. Från den först antända vedboden spridde den sig samtidigt åt Femkantens gårdsbyggnader och stenhus (genom en trädtrappa och ett fenster på gatveln), till målare Bolms gärdsbyggnad med tillhörande uthus, och till källaredrangen Nilssons stora gårdsbyggnad N:o 24. Vinden hade en nordhg riktning, så att elden var starkast åt sistnämnda håll. Här placerade sig Frivilliga Brandkorpsens spruta N:o 1 på enkefru Brockmans gårdsplan N:o 25, äfvensom sprutan N:o 5 på källardrängen Nilssons gårdsplan N:o 24. De hindrade också eldens spridning till dennes utåt gatan belägna envåningshus, räddade fru Brockmans gärdsbyggnader och gjorde det för de sednare ankommande sprutorna från Majorna (Brandkorpsens N:o 4 och Varfssprutan) möjligt, att med framgång uppehålla elden i Bolms gärdsbyggnad och derigenom rädda glasmä stare Bengtssons hus. Brandkorpsens spruta N:o 2 (den nya präktiga Heidelbergssprutan) intog sin första position, på Femkantens gård, tillrackligt tidigt för att, efteråt kraftigt understödd af en spruta från Majorna, släcka elden i de på gränsen emellan Femkanten och hr Bolms gärd belägna vedbodarna (hvarigenom öfriga hus på fordna Femkanten fullständigt räddades) och snart nog ätven i stenhuset. En farlig punkt var emellertid obesatt åt Skolgatan till, nemligen den trånga gårdsplatsen på N:o 23, der elden från arbetskarlen Svenssons gårdsbyggnad snart nog spridde sig till bröderna Larssons stora hus inne på gärden, som till en början skyddades genom Femkantens brandmur. Här hade Masthuggsdivisionens spruta N:o 4 mer än väl behötts och skulle möjligen, der placerad, hafva räddat öfriga nu nedbrända eller skadade hus åt detta håll; och det måste anses såsom en ren, ehuru. särdeles lycklig tillfällighet, att den icke kom i beröring med den ötriga korpsen, innan den redan intagt en position, hvars öfvergifvande icke kunde ifrågasättas. Frivilliga Brandkorpsens chef påräknade emellertid att stadens nya spruta N:o 1, som stod overksam på Skolgatan, skulle stå tillreds, för att, när den hunnit få sin vattentillförsel i ordning, fylla den lucka som härigenom uppstod på motsatt håll; men just då denna hjelp som bäst behöfdes, blef sprutan på grund at slan