Göteborgsposten – 13 november 1861, sida 2

der öfver sjögasten, nu skall sjögasten betala sin skuld. Göm de röda äggen väl! ty det är de, som lemnat oss upplysning. Guds död, min i kapten, Mahurec har aldrig ljugit. I -— Mahurec rusade med dessa ord ut och Iförsvann, innan någon af de unga männen hunnit taga ett steg emot honom. — Mahurec! ropade de båda på samma I gång; men matrosen var redan nästan utför trappan. — Hvad menade han? hvad betyda dessa ord? utbrast Charles, och skyndade fram till fönstret, för att se, då Mahurec gick ut ur huset. — Han är galen! sade Henri. — Ah! fortfor Charles oeh stampade otåligt med foten. Denna overksamhet dödar mig! Min vän, jag måste handla . . . men hvad är att göra? Ah! hvarföre har jag ej alla mina fiender här; jag skulle då få slåss åtminstone, nu förgås jag i dessa intrignät! — Charles! Charles! sade Henri, förskräckt öfver denna öfverretning för hvilken hans vän tycktes vara offer. Tålamod! Ah, tro ej, att jag lider mindre, derföre att Låeonore är hos mig. Jag svär dig det, Charles, Lonore skall ej bli min maka, förrän du åter fått sluta Blanche i dina armar! — Och den skam som ännu hvilar öfver