Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. En landthandlare vid namn J. Knutson hade söndags vid middagstiden ankommit hit till stadei och då aflagt sin tulubb på ett s. k. bondqvarter Detta plagg hade sedermera försvunnit, utan avt mar bestämdt visste på hvad sätt. Misstaukarne hade emellertid stannat på för stöld förut straffade mans personen O. G. Dahlgren, hvilken vid samma tid son Johausson varit inne på bondqvarteret. I måndag: bade Knutsson uppsök Dahlgren på ett värdshns töj att få veta om denne ej blifvit vid tulubben. Knuts son tyckte sig då ha förmärkt vissa misstänkta blic. kar och blinkningar utbytas emellan värdinnan pö stället och Dahlgren. Denne, tillfrågad om betydelsen af dessa hemliga tecken, förklarade att värdin. nan blott frågat hvem Knutsson vore, hvarpå Dahl. gren svarat henne att han var en smörbonde från landet. För öfrigt förnekade Dahlgren all kunskar om stölden, och Knutsson hade icke heller någon bevisning att framdraga. Målet uppsköts tll om fredag. Rådbusrätten. I onsdags föll dom i målet emot drängen Anderg Larsson från Gårdsten, hvilken under marknaden i förl. Augusti manad ötverkörde ett tvåårigt flickebarn, dotter till polisordonuansen G. Johansson Barnet hade atlidiv genast efter ötverkörningen. Enligt hvad som under förhören upplysts hade Larsson, utan att köra ötverdadigt, kommit irån Hagyasidan at nya alleen och kört öfver gawla alleen åt Stampen till. 1 vagnen, som Larsson korde, hade suttit tyra fullvuxna personer utom Larsson sjelt. Vid farten öfver gamla allten hade Johanssons barn blitvit ötverkördt på det sätt, att detsamma, hvilket för ögonblicket blifvit lemnadt ensamt, då det gick tvärt ötver nya alleen kommit framtor vagnen och omkullstötts af hästarne hvarefter venstra frambjulet gått ötver det. Eu af vittnena hade påståvt att man skulle ropat håll till Larsson redan innan olyckan skedde, men sådant törblet obevisadt. Deremot hade Larssons husbonde, som genast märkt att en olycka timat, tillsagt Larsson att köra litet längre tram för att bli fri trån folket, som samlade sig kring skådeplatsen för tilldragelsen. Detta förklarade, hvarför Larsson, såsom några vittnen intygade, kört fortare efter olyckshändelson än förut. DLarssons husbonde hade innan vagnen stannat sprungit ur för att efterse huru vidt olyckan sträckt sig. Barnet hade då redan varit dödt. — Med anledning af hvad som förekommit fann Rådhusrätven skäligt döma Larsson, hvilken väl ej kört ötverdådigt eller fort, men som likväl, om han varit nog uppmärksam, bort kunna undvika all skada, till 50 rärs böter eller, vid bristande förmåga att böterna gälda, till 10 dagars vatten och bröd, hvarförutom han med 20 rdr 50 öre skulle ersätta polisordonnansen Johansson hälften at omkostnaderna for barnets begratning.