Göteborgsposten – 12 november 1861, sida 1

fylla är att kunna vara en partiledare. De dertill erforderliga egenskaperna hade sir James Graham icke. Han kunde icke diktera en församlings beslut eller rycka med sig en mängds ynnest. En stark, liflig natur och en, vare sig verklig eller affekterad, genialitet kan göra en man stor i denna riktning, eller också kan han erhålla samma ställning genom att beständigt förfäkta några ledande satser, hvilka kunna förskaffa honom mäktiga klassers eller intressens förtroende och understöd. Men sir James Grabam hade hvarken å ena sidan en Palmerstons eller Derbys egenskaper, eller å andra sidan en Peels och en Russels. — Men om han icke hade de egenskaper, som qvalificerade honom för första ledet, så hade han deremot i hög grad allt som behöfdes för att iniaga en utmärkt plats i det andra. Han liknade, säger Times om honom, den gladiator, som ehuru han 1 hvarje skild gren af sin konst öfverträffades af någon af sina kamrater, dock i hvarochen at dem var den andra i ordningen, och ehuru sir James Graham i ingen branch af politiken nådde högsta höjden, så kunde hani hvar och en af dem dock ötverträffas blott af ett snille af första ordningen. Hans egentliga och mest lämpliga plats var derföre den att vara en fidus Achates, en underordnad rådgifvare åt en ministeriel chef samt att åtaga sig de mindre ledande, men mera utförande åtgärderna. Sådan har den också varit under hela hans bana, Han var af samma ålder som lord Russel; de voro begge födda år 1792 och hafva begge spelat en roll, ehuru af olika slag, i samma händelser. Han härstammade från en gammal skotsk familj och uppfostrades i Westminsterskolan. Derifrån öfvergick han till Cambridgeuniversitetet samt begynte derpå sin offentliga bana. Under det han reste på kontinenten öfvertalades han af den britiske ministern på Sicilien, lord Montgomerie, att blifva hans privatsekreterare under den mest kritiska perioden af de pågående krigen mot Napoleon. Lord Montgomerie blef kort derpå sjuk och handhafvandet af hela legationen tillföll då för en tid den unge Graham. Vid detta sitt första försök i det offentliga lifvet visade han genast af hvad beskaffenhet han var. Han arbetade tio timmar dagligen, så att lord William Bentinck, då han återvände bill ambassaden, bad honom behålla sin post, ehuru han för resten var okänd för honom. I lenna ställning gjorde han sitt land åtskilliga vigtiga tjenster, och man har sagt att det var nan som ledde de underhandlingar, hvilka istadkommo Murats affall från Napoleon. Selan kriget slutat återvände Graham till Engand och uppträdde såsom parlamentskandidat, samt erhöll år 1818 efter en häftig valstrid epresentantplatsen för Hull. Han hade anlutit sig till Whigs och hans program vid letta val var parlamentsreform, afskaffande af nödiga embeten och pensioner samt underryckandet af slafhandeln. Dessa åsigter voro len tiden icke allt för populära och vid valet mm ia ooo teree