Göteborgsposten – 12 november 1861, sida 1

— För tusan ! sade han, jag vill bli hänge i topplentan på fläcken som en svansande hund om jag kunnat ana att ni döljer ert eget skro under denna blindmålning . . . Se det kan mar kalla en förklädnad n:o 1. Jacquet nickade vänligt åt den förbluffade sjögasten och såg sig omkring i rummet. — Allt går bra! sade han. — Hvad, inföllo de båda unga männen med ett och samma wttryck af glad förvåning. — Fouch6 går in på saken! — Mottager han polisen ? sade Henri. — Ja. — När? — Redan i afton. — Hvad är han? frågade Charles. — Ännu ingenting officielt. Han skall arbeta i skuggan för Konventbyråns räkning. Men han skall inom kort öppet träda fram i ljuset! -— Och ni hyser förtroende till honom. — Om jag hyser förtroende till honom? sade Jacquet med ett uttryck af djup beundran. Han skall ej bli blott en polisdirektör, han skall vara den incarnerade polisen sjelf. Aldrig har någon vackrare horisont öppnat sig inför denna nyttiga karrier. Fouch är ett snille. Han anar det ännu icke, men jag gör det! Han är fullkomligheten af hvad en polischef bör vara.