Göteborgsposten – 11 november 1861, sida 2

som de andra makterna, är långtifrån att vilja tillråda denna politik, utan fördömer snarare densamma, emedan sjelfva Frankrike erkänner, att Venetien må befrias endast genom Italiens ansträngningar och utan någon främmande mellankomst, hvilken skulle kunna upptända ett europeiskt krig och beröfva oss Europas sympatier. --Det gifves eventualiteter, hvilka en regering måste förutse, det ges äfven andra, hvilka äro alldeles oberoende deraf, ötver hvilka förnuftet ingenting förmår. Detär onodigt att uppehålla oss vid de senare; men hvad de förra angår, så gifves det ingen, som skall ursäkta denna oväntade agitation af en del at det liberala partiet, medelst hvilken detsamma vill förmå Ungern till uppror och tramkalla ett krig med Österrike. De, som predika en sådan politik, sätta Ungern i fara; ty om något skulle i närvarande stund kunna befordra Österrikes intressen, så vore det en ungersk resning, då deremot tålamod och ihärdighet ovilkorligen skola göra Österrike matt i sitt motstånd. — Må vi derföre förbli vårt program trogna. Det är det enda, som på samma gång är logiskt och praktiskt. Ministeren vet, alt den ej kan ändra detsamma, utan att mista sina vänners understöd; ministeren skulle tillochmed nödgas träda tillbaka och framkalla en kris, som säkerligen icke skulle oka Europas förtroende till den italienska regeringens tormåga, eller till dess kraft att motstå den revolutionära påtryckningen och beherrska de mäktiga lidelser, som äro i verksamhet, hvilket ock svårligen kan uudvikas i en stat, som ännu icke lyckats fullt konstituera sig. Denna artikel har säkerligen väckt stort uppseende, för att döma af en offentliggjord skrifvelse från ungraren general Tärr, hvaruti denne i Garibaldis namn underrättar den garibaldiska centralkomiten, att Garibaldi ej vill utmana till handling mot Rom eller Venedig, utan endast uppmanar till enighet och forttfarande rustningar. Det italienska parlamentet skall inkallas till den 20 d:x. Den belgiske gesandten vid hofvet i Lissabon, Solvyns, skall öfvertlaga den nya belgiska gesandtposten i Turin. I Paris fortfara ryktena om påfvens tilltagande sjuklighet. Wiener-Zeitung för d. 5 nov. säger sig vara bemy ndigad, att förklara ryktet om en förestående sammankomst mellan kejsaren af Österrike och konungen af Preussen för ogrundadt. Senare Post. Österrikiska regeringen har nu ändtligen fattat ett beslut och infört ett provisorium i Ungern, enligt hvilket i grefve Palffys hand, såsom ståthållare, koncentreras den politiska förvaltningen, rättsoch skatteväsendet. I stället for Obergespanerna träda kongl. kommissarier, hvilka stå direkte under ståthållaren. Komitatsoch kommunutskotten upplösas. Det formliga belägringstillståndet förefinnes således icke, men det är dock ej långt derifrån, fastän man regerar efter Oktoberdiplomet så godt man kan, tills den nya landtdagen hinner sammanträda, ty det är naturligt, att detta styrelsesätt endast med understod af trupper kan vidmakthållas. Detta beslut fattades emellertid i en ministerkonselj d. I nov. Valet af grefve Moritz Palffy till ståthållare, eller Locumtenens som han heter på det ofliciela ungerska språket, anses ej lyckligt, emedan gretven fastän magyar och ullhörande en af de äldsta adelsfamiljerna, såsom gendarmöfverste i Ungern efterlemnat obehagliga minnen. Utom detta vill det synas som om den österrikiska regeringen befarar inträffandet af vissa eventualiteter, åtminstone att döma af det med Turkiet ingångna förbundet för gemensamt anfall och försvar med afseeaee på händelser, hvilka kunna inträffa i deras slaviska provinser, hvilkas kontinuitet med förhållandena i Ungern ingen betviflar. -— Österrikiska Underhuset öppnade d. 5 d:s åter sina möten. Huset förklarades äfven nu inkompetent af finansministern v. Plener och företedde en bedröflig anblick; en mängd platser stodo tomma, och talrika anhållanden om permission inlemnades, medan det å andra sidan icke heller giordes