Göteborgsposten – 11 november 1861, sida 2

Xx. Polisagenten. Mahurec hade med ögonen följt denna lill: scen, utan att dock våga taga någon verksan del deri. I likhet med alla starka och ädla na turer blef den redlige sjögasten lätt upprörd a enkla och ädelmodiga handlingar. I sin förlägenhet och för att ej synas var: alltför mycket käriug, tog han upp ur ficka ett ofantligt stycke tobak, som han stoppade munnen. Genom denna hjeltemodiga ansträngning kon han emellertid ur sin förvirring. — Ja, sade han och närmade sig dem, jag har sett mamma Lefebvre, det vill säga, tillad han lifligt, medborgarinnan generalskan. Var e rädd, bon är säker! Jag har känt henne i lån. ga tider. Det är en krona ibland qvinnor. Jag tycker om den lilla, som jag ej sett, sade hon och jag skall ge medborgarinnorna Beauharnai och Tallicn till bästa i örklyset för barnet. Ho: skall nog hålla ord. — Medborgarinnan Beauharnais! medborga rinnan Tallien! ... upprepade Rosa, men den har jag nyligen träffat. — Hvar då? frågade LEonore,