Göteborgsposten – 11 november 1861, sida 2

Belt VI RTBHIGIHAAB UD Från Utlandet. Den i Turin utkommande tidningen ,,Opinione har i dessa dagar innehållit en längre artikel, hvilken med anspråk på visshet antages vara af Ricasolis egen hand och hvari dennestatsman uttalar sig ötver ställningen för dagen. Det vigtiga aktstycket, ty såsom sådant må det anses, bemöter påståendena om att Frankrikes politik i afseende på Rom skulle nu ha svängt om, och fortfar: Den romerska frågan är en väsendtligen moralisk och ingalunda någon nulitärisk. Dess lösning boror icke af bataljonernas antal eller de refflade kanonernas mängd; den beror af öfverensstämmelse mellan Frankrike och Italien och af omständigheter, hvilka lätta skyddandet af alla intressen, såväl Italiens som Frankrikes. Men en moralisk fråga låter ej för: droja sig. Hon diskuteras, väcker sinnena, tramkallar motstånd, föranleder upplysningar och fullföljer sitt lopp, tills hon bär derifrån seger, i hvilken hennes sannolika lösning bor sökas. Den kejserliga franska regeringens å-igter i detta afseeude hafva lika litet som vårt kabmetts undergått någon förändring. Den förstnämnde skulle ej kunna föreslå, att den venetianska frågan må träda i stället för den romerska, och vår regering skulle ej kunna biträda detta förslag, utan att motsäga sin egen politik och inslå en ny, som hvimlar af hinder och faror. — Har den romerska frågan någonsin förhindrat från att rikta uppmärksamheten på Venetien? På hvad sätt skall befrielsen af Lagunernas drottning kunna åstadkommas? Med en obetänksam politik, med skräfvel, som skulle väcka Europas loje? Regeringen kan icke åstadkomma Venetiens oberoende annorlunda än genom armåeens organiserande, de inre förhållandenas konstituerande, återställandet af lugn och ordning inom alla provinser, genom en klok verksam förvaltning, som låter nationens alla krafter arbeta tillsamma på det allmänna bästa. Regeringen har uppfyllt denna pligt, i det hon samlat ofantliga förråder. Armeen saknar hvarken gevär, kanoner, eller ekipering. Om densamma skulle förokas till 500 i st. f. 300 tusen man, skulle det i arsenaler och militära nederlag befintliga materiel vara mer än tillräckligt: Åfven Trupputskrifningen har blifvit anordnad. Och om det på några ställen finnes många motspänstiga, bör man väl då ensamt tillskrifva institutionernas nyhet denna omständighet, och göra sig icke dervid än sorgligare inflytanden gällande? Går ej upphetsningen, att undandraga sig militärtjensten, snarare från Rom? År det icke de andliga, som råda de unga männen att fly och uppmana dem, att heldre blifva banditer än soldater inom italienska armeen. — Sålänge den romerska frågan icke blilvit löst, så länge Rom utgör den presterliga reaktionens säte, skall trupputskrifningen i de provinser, som anvuu icke blifvit vana vid denna börda, möta hinder, som ej skola låta sig alldeles besegras. Och i denna sakernas svåra ställning gifves det personer, hvilka ej kunna föreslå Italien nagon klokare och finare politik än den, som har till ändamål, att med uppgitvandet af den romerska frågan få lösningen af den venetianska. Och på hvad sätt skall denna lösning gå för sig? 1 det man tvingar regeringen att angripa Österrike, fastän Italien ännu icke är törberedt och fastän vår inre ställning icke erbjuder oss den visshet om seger, hvarförutan ett anfall skulle vara ej allenast ett mycket betänkligt fel, utan äfven en förbrytelse, som ej kan återupprättas! Frankrike, såväl 0 AR NRA Be SPYR VREDE EES ERS