Göteborgsposten – 11 november 1861, sida 1

Te ATEA En RAR MANN EEE EAA RETRÄTT århundradet. Ingen kan betvifla ädelheten af hans uppsåt, men det kan vara tillåtet att draga visheten af hans rådslag i tvifvelsmål. Emancipationen af en hel nation af trälar på en gång, leddes den med än aldrig så stor skicklighet och klokhet, innebär nödvändigt en stor politisk, ekonomisk och social revolution. Det är icke lätt av göra sig ett klart begrepp om utsigterna för de ryska aristokraterna, hvilkas jord hittills erhållit sitt värde hufvudsakligast af det antal själar eller lifegna som tillhört den. De skola svårligen kunna odla dessa vidsträckta gods med lejdt arbete; de skola svårligen i ett så glest betolkadt land som Ryssland kunna hoppas att finna förpaktare som besitta både tillräcklig skicklighet och erforderligt kapital. Hvilka deras åsigter än må vara rörande rättvisan al emancipationen, så kunna de icke undgå att känna missnöje öfver det nuvarande och den mest plågsamma ovisshet angående det tillkommande. På de lifegna sjelfva är äfvenledes verkan af en så plötslig förändring lika farlig och osäker. Begreppen om arbete och träldom äro förenade med hvarandra i deras föreställning, och det ögonblick, de befrias från den senare, hafva de troligtvis äfven lust att emancipera sig från det förra. Vi hafva hört om uppresmugar emot det provisoriska sakernas tillstånd, som skall bilda öfvergängen emellan träldomen och friheten, och om exekutioner i en sådan skala act de i hvilket anuat europeiskt laud som helst utom Ryssland skulle upprört folkets vildaste passioner i deras allra nedersta djup. Det ar svårt att gå öfver från eft system af fullkomligt törtryck till ett tillstånd at måttlig och inskrankt frihet. Slatven känner intet mellanting emellan det stränga tvänget och det tygeliosa sjeltsvåldet. Uetta sakernas tillstånd har blifvit ännu mera inveckladt genom nauvnalandans åtverupplifvande i Polen, som törorsakats till en del genom den större mildheten hos den regering, hvars hand så lange och så tungt tryckt på denna fortrampade nation, samt dels at den anda för återuppuifvande och törening af nationaliteterna, som tramkallade den stora ltalienska revolutionen. For första gången i sin historia hatva ryssarne känt och erkänt medlidande och sympati för Polen. De hafva af en sorglig erfarenhet lärt sig, att fastnitandet af andras fjettrar icke är någon lindring i deras egen träldom; de känna kanske någontwing likartadt med hvad det romerska folket erfor, då det till belöning för att hafva eröfrat verlden endast fann sig vara främst bland de slafvar det skapat; och nu har till allt detta i snabb följd kommit det illa beräknade tillslutandet af S:t Petersburgs universitet, studenternas derefter gjorda demonstrationer samt striden mellan dem och militären, i hvilken blod har flutit och sår blifvit slagna. Hvar utom i Ryssland skulle ett så grannlaga göromål som ledandet af ett stort universitet läggas i händerna på en general eller amiral? Hvar utom i Ryssland skulle en oenighet emellan styrelsen och professorerna hafva föranledt ett plötsligt tillslutande af en inrättning, på hvars fortbestånd talrika unge mäns från alla delar af landet hopp och framtid äro beroende? I detta land, der regeringens stora instrument hittills har varit piskan, tyckes det icke finnas