— Ha du sett Blanche? — Ja. — Hvar då? — I vagnen, som jag nämnde om för dig och hvilken de mötte på vägen till Stvres. — Och grefve de Sommes befann sig äfven i denna vagn? — Ja. —Kunde Fjäriln och Tusenskön icke följa efter vagnen ? — De försökte, men de Sommes hade säkerligen kännt igen dem, på samma gång Fjäriln och Tusenskön igenkände Blanche, ty hästarne ilade af i galopp. — Och hvilken kosa tog vagnen? — Mot Paris. Leonore utstötte en djup suck. — Har du träffat Jaequet? återtog Charles. — Nej, svarade Henri. — Han vet således ingenting? — Jo; Fjäriln har säkert underrättat honom derom. Charles såg på pendylen, som stod å kaminen. — Klockan är tu! sade han; han dröjer! Den unge mannen började nu åter sin oregelbundna promenad och en djup tystnad rådde för öfrigt rummet. Plötsligt skyndade Henri fram till Charles, hejdade honom och sade, i det