Göteborgsposten – 11 november 1861, sida 1

EA EEE ARE EA EE — nämnde år ej obetydligt öfverskridit inkomsterna, och då orsaken dertill ej är minskning i de årliga inkomsterna, som tvärtom hafva tilltagit, utan en nästan för hvarje år stigande eftertrågan efter de heliga skritterna och deraf töljande ökad utdelning, torde man väl kunna hoppas, att då ett stigande nit för bibelspridningen alltmera blir märkbart, för framtiden ej medel skola saknas för beträmjandet af deuna vigtiga angelägenhet. Tysk post anlände ej hit i går, emedan ångfartyget , Eideren, som skulle den 6 föra den öfver från Kiel till Korsör, stött på grund i närheten af Nakskov. Den hade dock samma dag afhemtats af en kryssjakt. Hallinska målet. Domkapitlet i Strengnäs har fått sig en försvarare at dess allmänt och ovanligt enstämmigt ogillade beteende mot kyrkoherden Hallin. Det härstädes utkommande BiblisktLutherskt Veckoblad tör folket, hvilket utgifves af biskopen d:r G. D. Björck, yttrar nemligen uti saken i fråga bland annat följande: Vi måste anse, att Domkapitlet härutinnan rättehgen förfarit och detta oaktadt det mer eller mindre tydligt uttalade klander, som öfver Domkapitlets handlingsätt förnumnits i vissa (alla?) tidningar. Detta klander har dels angått Domkapiwlets juridiska berättigande att upptaga saken till afdömande och efter den antorda paragrafen afgöra densamwa så, som det skett, dels ock varit rigtadt mot saken sjelf, i det man, än mer förvackt, än uppenbarligen, låtit förstå, att den till afsältmng falide Kyrkoherdens åsigter icke bora hällas för att vara villoläror, eburu deri så väl läran om Christi gudom, som rätvfärdiggörelsesläran blifvit förkastad. — Hvad det törra angår kunna vi aldratorst icke annat än skanka vårt bifall till både den vaksambet och den varsamhet, hvarmed biskopen i Strengnäs i detta ärende gått tillvaga. — HFor vår del kunna vi icke annat finna, än att redan de wll Domkapitletv af H. ingiutna skritvelserna inneburit både upptänkande och utspridande af villfarande meningar; ty en sådan handling är dock af den Leskatfeubet, aut den icke buifver fordvid, utan, om ock Domkapitlet skulle kunnat fortiga den, med fit trawhålles at tidningspressen. Kongl. förordningen af d. 23 Okt. 1860 har icke heller upphätt den paragraf af kyrkolagen, på hvilken Domkapitlets utslag stoder sig, så vidt detta lagrum afser presternes forhånande och utsätter ämbetets törlust såsom påtoljd at törbrytelsen. Tvärtom innehåller början at den nämnda 1860 års forfauning för dessa tall ett yttryckligt undantag, hvartore ock den rävegåugsordning icke horer hit, hvulken bemäita for.atvtning foreskrifver för de i densamma innefattade forseelsers beifiande. Bi-kop tillhörer, ock ännuu, enligt kyrkolagens 24 Cap. 1 8, att såsom ulisynesiman uu sitt stitt giva grann akt uppå, att presterne föreställa Guds ord klart, rent och ofortalskadt, och euligt samma kapitels 5 8 skall Biskopen hafva ig vili hjelp Consistoriaies. Fimner man ock skäl att säga, alt yttranden af rehgwnsmeningar icke bora med burgerligt straff beläggas, eburu vär sednaste lagsuttmug just i 186v års förtattning synes hylla en motsatt ångt, måste man dock svårligen kunna ncka, att, då en evangeliskt luthersk församling lönar lärare sm RE 088 ett par glas rum tillsammans för gammal KE 11 1 . . . Tv oh 4