Göteborgsposten – 8 november 1861, sida 1

— Ett vackert namn, som passar er förträffligt, mitt barn. — Det är sannt sade medborgarinnan Tallien, denna unga flicka är förtjusande, hon har i sig någonting tilldragande och blygsamt. — Är ni slägt till frun i huset? frågade medborgarinnan Beauharnais. — Nej, medborgarinna, svarade Rosa. — Hvilka äro då edra föräldrar, som kunnat satta er redan vid så unga år bakom en disk ? Rosa sänkte hufvudet och tvenne tårar sipprade fram ur hennes långa ögonhår. — Jag har ej mera några föräldrar, sade hon. De båda qvinnorna gjorde en åtbörd af smärtsam öfverraskning. —Ni är faderoch moderlös? sade medborgarinnan Tallien. — Ja, svarade Rosa. — Huru länge bar ni varit det? — I tio år. — Åh, det är förfärligt ! — Och bvar var ni innan ni kom hit? — Jag var icke i Frankrike, raedborgarinna. — Ni är då från främmande land? — Nej, inföll Rosa lifligt och med en känsla af sårad stolthet; jag är fransyska!