Göteborgsposten – 8 november 1861, sida 1

värfvandet af de kunskaper och insigter, som äro behöfliga för ett sådant utbyte. Dessa brister qvarstå ännu sedan frihandelssystemet begynt komma till väldet och skall kanske länge nog hindra alla dess välgörande foljder att visa sig, eller åtminstone ännu fordra nya ansträngningar för dessa vanors öfvervinnande innan de fullt kunna utveckla sig. Detta har på ett slående sätt nog visat sig i det, efter den mellan England och Frankrike afslutade handelstraktatens trädande i kraft med förra månadens början uppkomna törhållandet mellan dessa båda länders befolkningar. Genom denna traktat har åtminstone ett passabelt frihandelssystem mellan de begge folken blifvit realiseradt. Men det har icke realiserat hvad man väntade af detsamma. De ömsesidiga fördelarne hafva icke rätt velat visa sig i den .grad som man hoppats. Fri handelns vänner hafva i viss mån blifvit besvikna i sina spådomar. Men prohibitionismens anhängare hafva dock icke skäl att för häfva sg öfver att de skulle haft rätt. De olycksdigra spådomar, de utbasunade, hafva icke, så vidt man kan döma at en månads korta erfarenhet, blifvit besannade, och om frihandelsvännernas förväntningar icke heller helt och hållet slagit in och den ömsesidiga handelsförbindelsen ännu icke visat sig sådan, som man väntade sig, så hafva deras beräkningar dock endast slagit fel i afseende på graden. Den fördel, som genom det nya förhållandet uppkommit, har icke varit så stor, som man trodde att den straxt skulle blifva Man såg att de hinder för ett lätt ömsesidigt handelsbyte, som den protektiva tullagstiftningen uppehöll, skulle försvinna, och man kom icke att fästa sig vid att det ännu återstod andra, nemligen den under de gamla förhållandena ingrodda bristen på erfarenhet att kommunicera med hvarandra. Denna bristande erfarenhet har emellertid sedan handelsfördragets trädande i kraft begynt att visa huru stor dess makt är, äfven sedan de lagar som framalstrat och närt den upphört att lemna den sitt stöd. Trots de franska protektionisternas skrik är befolkningen i Frankrike lika ifrig efter att få pröfva de engelska manufakturvarorna, hvilka haft ett så godt rop om sig, som engelsmännen att få konsumera franska viner och lyxartiklar; man har icke missräknat sig rörande efterfrågans och anbudets ömsesidiga storlek; såväl köpare som säljare äro ifriga att få göra affärer; och dock vill utbyte icke riktigt gå. Köpande och säljande visar sig vara en långt svårare sak än man tänkte sig. Lösningen af detta gåtfulla förhållande ligger uti det förhållande vi påpekat, att folken blifvit ovanajatt göra affärer med hvarandra, specielt i de artiklar som nu efter en friare handels öppnande skulle komma jfråga. Ehuru England och Frankrike ligga endast några mil från hvarandra äro de dock ovana att göra köpenskaper med hvarandra; de äro icke blott skilda folk med skilda språk, de hafva äfven skilda vanor icke blott i annat, utan äfven i handhafvandet af