man väl hysa någon tanke, då en sådan man som grefve de... — Gervais! sade Gorain förskräckt. — Medborgaren Sommes, ville jag säga, värdigas att blanda sig i våra angelägenheter ... Betänk då; hvilket inteesse han hyser för mig! Jag kom hit i går afton, och i dag får jag underrättelser ifrån honom... Förträfflige vän!... Vi behöfva ej vidare besinna oss. Jag är dessutom ej emot att få hemta litet frisk luft! Denna nyhet var nära att qväfva mig af glädje. Betänk då, Gorain, inom två år kunna vi vara millionärer båda två. — Jag är alldeles förbluffad, Gervais? sade Gorain. Gervais vände tillbaka till sin hustru. I detsamma föllo hans ögon på korgen, som han ännu icke observerat. — Ah! inföll han. Han tog nu genast äggen och sade, vänd till sina alltmera förvånade gäster: — Mina kära vänner, dessa ägg, dessa herrliga ägg utgöra bevisen på min lycka; tagen hvar sitt, och inom två år bärefter förbinder jag mig att utbyta dem mot guldägg. Guldägg! utropade w:me Gervais. — Ja, min gumma. — Men...