Göteborgsposten – 7 november 1861, sida 1

att de lätt skulle kunna se röfrarne ifall de inträdde i den. Omkring kl. 9 sände Mittica en af sin kamrater, såsom han brukade, efter maten. Mjölnaren öppnade fönstret och bad att, som de skulle steka ett får, Mittica sjelt skulle komma för denna enda gång och spisa fåret i qvarnen. Detta bud fördes till Mittica och betälhafvaren för vakten gaf sina män befallning att följa deras offer, men att dock ständigt taga sig tillvara. Då Mittica kom till qvarndörren, som var läst, bultade han på och ropade på mjölnaren med hög röst. Detta var den ötverenskomna signalen, eller snarare det att mjölnaren öppnäde fönstret med en lykta i handen och svarade: jag kommer Omedelbart derefter aflossades trån åtta mu. sköter en salva, eom straxt dödade Mitticas kamrater och sårade honom sjelf dödligt. Betäckt med blod och hållande ielfvorna i händerna släpade han sig till en olivplantering i grannskapet. Här dröjde de åtta medborgarne icke länge med att göra slut på honom som på ett vildt djur. Mitticas hufvud fördes derefter i triumf igenom provinsen Reggio. Öfverallt helsade folket detta skådespel med JViva JItalia! och äfven gatpojkarne hoppade framför denna oädla förevisning, som påminte om den bourbonska despotismens värsta dagar 1847, då patrioten Romeos hufvud på samma sätt fördes genom Reggios gator under ropen Viva il Re! Viva la Madonna! Hvad skall det civiliserade Europa tänka om sådana scener som dessa och huru skall ett folk kunna blifva upplyftadt af blodiga skådespel, som komma menskligheten att rysa. Man skall säga att vildhet har framkallat vildhet och att ett folk, som har blifvit gjordt djuriskt genom många års prestregering, icke kan kontrolleras och ännu mindre förändras i ett enda ögonblick. Det är sannt, men gode Gud! det är dock upprörande att ett menniskohufvud skall få toras genom gatorna och framställas såsom ett föremål till nyfiket betraktande af män och qvinnor samt såsom orsak till glädje för tillochmed barnen.