Göteborgsposten – 7 november 1861, sida 1

————Sbtommsikermsm————————— ko —-—ERRR—R—X——EXE helt nära intill kom ned från bergen och marscherade parallelt med jernvägen samt nästan omgaf villan. Här vexlade de skott i nära tre fjerdedels timmes tid, under der det att solda terna drogo sig tillbaka, då de slutligen erhöllo förstärkning af 20 man. Det är omöjligt, att med säkerhet veta huru affären slutade, emedan högst liten offentlighet gifves åt händelser af detta slag; men folk, hörande till regeringens parti, ha påstått för mig, att trupparna förlorade 8 man under det röfrarne förlorade 23. Som ett prof på en viss organisation bland dessa röfvareskaror förtjenar omnämnas, att de hade mulåsnor med sig, för att bortföra de döda och sårade. I staden sjelf hör man ständigt om våldsamhet och rofferi, hvarvid man dock icke bör fästa mera vigt än det förtjenar. Den deputerade Brofferios son blet nyligen plundrad klockan 8 om aftonen. Han skulle spisa tillsammans med Alexander Dumas, hvilken blet mycket. förvånad då han såg sin gäst anlända utan hatt och rock. Lifvet eller 500 fros och så var den affären slut. För några dagar sedan stannades en person och röfvades i Vico Freddo af två män kl. 9 om aftonen. Då de begåfvo sig bort sprungo de ned för en af de trånga gatorna till Riviera di Chiaja, efterföljda af en piemontesisk oflicer, som hade kommit till hjelp och som drog sin värja emot dem. En karabinier som äfven råkade inträffa aflossade sin revolver i luften och röfrarne, som voro beväpnade med både dolk och pistoler, besvarade skottet men blefvo dock slutligen fasttagna. Det vore i högsta grad nödigt att styrelsen sökte att finna på några medel för upprätthållande af den allmänna säkerheten i staden. Ibland de röfvarehöfdingar som mest uppträdt i södra Italien och åstadkommit fruktan öfverallt var Mittica ingalunda den minst betydande. Han har nyligen blifvit dödad, men hans minne skall säkert qvarlefva för en lång tid i de calabriska bergens vilda legender. Den beryktade banditer, som hade förenat sig med spaniorerna, försökte efter nederlag på nederlag och olycka efter olycka att med tre af sina följeslagare dölja sig i en bergsravin vid foten at hvilken fanns en qvarn. Mjölnaren var en af Mitticas gamla bekantskaper och behandlade honom med bhjertlig gästfrihet den första deh andra natten, men som han kände till de stränga förbuden mot att herbergera röfvare och ansåg det vara klokast att blifva af med sin gäst, så gjorde han det äfven på följaude sätt. — Hvarje natt brukade Mittica sända en af sina följeslagare efter mat, och mjölnaren underrättade befälhafvaren för nationalgardet i Galatto, att han för att göra det allmänna en stor tjenst ville ställa så till att han en viss natt på en bestämd tid och på en bestämd signal skulle kunna bemäktiga sig röfrarne. Tv. män at stort mod, Pisani och Ferrari, den ene kapten, den andre löjtnant vid nationalgardet i Galatto omgåfvo derföre, åtföljda af sex beslutsamma män iskymningen gvarnen på sådant sätt