Göteborgsposten – 4 november 1861, sida 1

och på svekfullt sätt. Han kunde derföre undslippa endast genom att antingen förneka det han emotvagit penningarne eller genomatt påstå alt han emottagit dem tor annat än tör bretvens utlemnande. Hom sedlarne funnits hos Colucci, så kunde han under rävtegängen icke påstå det förra. Han gjorde dertiore det andra påståendet och hade sin advokat att derpå bygga ett försvar, tör hvilket denne sjelt tann sig föranlåten att urskulda sig. Det inträffade nemligen så att paketet sjelf innehöll bevis på från hvem det hade kommit. Det var försegladt med ett sigill som miss Johnstone sjelf under tidigare förhållanden hade gitvit Uoluccei och det inneböll dessutom ett at hennes bref, hvilket svektullt såsom ewt bevis för paketets innehåll, blitvit lagdt så att det stack fram genom ett hål å dess omslag. Om paketet dertöre icke at Colucci sjell hade blivit hoplagdt för att otfverlemnas ät miss Johnstone, huru kunde det då innehålla ett bret som hon erhållit törsegladt med hans 81gill? Emot denna naturliga imvändning hade han den djertheten av ansinuera det inss Johnstone sjelf hade fortärdigat pakettet och ifrån hans atelier bortagit dev enda bref, det innehöll, samt förseglav det med evt duplicat af det sigill, han erhållit af henne. Detta var hans försvar. Penningarne, hvilka han hade hos sig, hade, sade han, bltvit gina åt honom såsom vederlag for giitermälets återgående och utan hänsyn Mil avt vidare shppa lös från honom; ankiagelsen mot honom vär talsk samt grundad på talska vittnesmål; han hade aldrig gitvit och aldrig vart skyldig aw gilva miss Johustone bretven. Eter denna framställning är det lätt att inse huru juryns uvlävande måste uttalla. Colucei fick gå al 1 tängelse för läng ud torsona det brott, han annu mera hade ökat genom det sävt på hvilket han sokte avt forsvara detsamma. VR