Göteborgsposten – 4 november 1861, sida 1

obekant för dig som den person, hvilken nu 8Bår förbi härnere på gatan och hvilken du ej kan se från detta mörka, ja, svarta rum. De försigtighetsmått jag tagit visa dig huru klok jag är. Du förstår, icke sannt? Således, i morgon vårt tredje och sista möte. Med eller utan dig; för eller mot dig... Tänk efter och välj! Den talande, som härunder närmat sig gallerdörren, lade nu handen på vredet till låsen. — Jag lemnade bredvid stolen, sade han och vände sig om, korgen med de röda äggen... Han öppnade härvid häftigt dörren och var snart ute i det andra rummet. Det var något ljus härute, .men man kunde dock ej bättre urskilja hans anletsdrag här, än i det andra rummet. Det långa håret hängde ned öfver ögonen och kinderna, samt dolde dem helt och hållet En ofantlig hatt med en stor trefärgad kokar betäckte hans hjessa. Han bar kring halsen en stor halsduk, i hvilken bakan, munnen och nästan öronen alldeles försvunno, kortligen, der okände var klädd som en veritabel sprätt frår den tiden, : Han närmade sig bastigt fönstret och ka. stade en snabb blick ut; det regnade alltjem och gatan började antaga karakteren af en flod Utan att synas oroa sig häröfver, öppnade har dörren och försvann i den mörka trappan. Har