Göteborgsposten – 31 oktober 1861, sida 2

bvilka riktades på honom med ett uttryck af beundran. — Min kapten, hade han stammat och sökt hejda Charles i dennes beröm, ni hissar för många segel...jag ser ut som ett nöt... Men Charles hade likväl fortfarit. Då han slutat, gick Victor Hugues fram till sjömannen och räckte honom sin hand. — Republiken har dekreterat konungslighetens afskaffande, sade han leende, men hon skall göra ett undantag för din skull. Räck mig handen, sjögast, Republiken är stolt öfver att hafva i sin tjenst sådana män som du! — Republiken är alliför god, min general, stammade Mahurec, hvilken blifvit så röd i ansigtet som en kokt kräfta. Och jag också... för resten .. — Och denna qvinna? frågade Victor Hugues och pekade på Skogsblomman, som lät sin fasta blick irra omkring bland de närvarande. — Hon är dotter till Illehöe, de röda karaibernas chef, svarade Charles, Frankrikes trogna bundsförvandt, engelsmännens oblidkelige fiende! Denna unga flicka är hjeltemodet personifieradt. Det är bon, som för en månad sedan vågade sig ut till sjös och for ett af dina fartyg till mötes. — Hon! utbrast Victor Hugues. Men hvar