Göteborgsposten – 31 oktober 1861, sida 2

Från Stiftet. Vid det sistlidne Söndag I hållna val till återbesättande af den genom kyrkoh. J. Sörmans befordran lediga komininistraturen i Myckleby erhöll fångpredikanten AA. W. Nordblom de flesta rösterna. — På förslag till den lediga komministraturen i Romeled har konsistorium på förslag uppfört kommin. i Hvalinge O. Klefberg, v. pastor C. L. Z. Larsson och bospitalspredikanten J. P. Magnusson. Från Marstrand skrifves: Bland det stora antal badgäster, som detta år vistats i Marstrand, för att i dess friska luft och salta vågor tå sin helsa dels åter och dels stärkt, hitkom under Augusti månad en ung blomstrande tärna, fröken Caroline Johanna Adlercreutz från Helsingfors. Hennes förhoppningar voro då, att med förbättrad helsa snart tillsammans med de öfriga flyttfoglarne få resa till sitt land i öster, der många kära anförvandter och vänner med längtan räknade dagarne till hennes återkomst. Så var dock icke skrifvet i ödets bok; ty efter några veckors vistande härstädes nedlades hon på sjuksängen af en svår typhus, som våldsamt medtog hennes krafter. Ett ilbud gick då till Finlands strand, som hade till följd att några dagar derefter hennes trolofvade stod vid hennes sida. MHastigt började lifekraften då att blifva tyngsta delen i vågskålen; men snart förändrades detta hoppfulla förhållande: den sköna stjernan gick åter in i moln, och alla läkarekonstens försök förmådde icke att segra öfver mannen med lian. Stilla och lugnt såg hon sin sista afton skymma, då hon tog ett långt farväl af sin älskling, samt helsade till sina många anförvandter och vänner på sin moders strand och slutade på deta sätt sina dagar den 20 dennes, sörjd och saknad af många, äfven i detta lilla samhälle. Fredagen den 25 jordfästes hon i härvarande kyrka med mycken högtidlighet. Till sitt sista hvilorum bars hon at stadens unga herrar och i sorgetåget gingo stadens äldre och yngre damer, samt nästan alla härvarande såväl militära som civila embetsmän. Vid framkomsten till kyrkan uppstämdes från orgeln en sorgmarsch af Beethoven, hvarefter en imponeranrde kantat sjöngs af en för tillfället bildad utmärkt dubbel-qvartett, bestående af damer och herrar, — Altaret var högtidligt klädt med lefvande växter. I dess foud såg man skyddsengeln sträcka sin hand mot den af blommor och guirlander rikt garnerade katafalken; omkring engeln voro ljus anbragta i en bågform, hvars lågor liknade en stjernkrans. Vid dess fot såg man sinnebilderna af tron, hoppet och kärleken. — Efter jordfästningen nedsattes hon i sin graf, sida vid sida med en forut i sommar afliden landsman, bvarvid en mångd buketter nedkastades i hennes graf. Denna händelse har framkallat känslor som länge skola lefva i detta samhälle. Till landshöfding i Norrbottens län samt tillsyningsman öfver ekonomiska kartverket i samma län har chefen för Helsinge Reg:te, öfverste S. P. Bergman blifvit t. v. förordnad. Norge och Sverige. Under denna robrik innehåller Times för den 24 d:s en längre insänd artikel, undertecknad: O. R., och daterad: Chrisuania d. 11 okt. Artikelförlattaren söker vederlägga ett, såsom han menar, af Times gjordt antagande, det Norge skulle sträfva etter att isolera rig från Sverige, och påstår, tvärtom, att norrmännen äro med själ och hjerta tästade vid den existerande unionen med Sverige, likasom Norge är företrädesvis hugadt att befordra denna unions utsträckning, så att den omfattar hela det samlade Norden (d. v. s. Danmark, Sverige och Norge), och den politiska teori, som fått namnet Skandinavism, har i Norge funnit sina varmaste och mäktigaste förespråkare (2). Artikelförfautaren förklarar dock att norrmännen skola enstämmigt och bestämdt opponera sig mot förslaget att förändra status quo i riktningen af ett gemensamt parlament, med