ett namn, så gifver jag dig det: Charles le Bienvenu (den välkomne)! Derpå tillade han, vänd till de andra officerarne : . — Icke så, medborgare ? i — Lefve Bienvenu! ropade officerarne, redan strålande af glädje öfver den vunna segern.) I — Må göra! sade Charles. Eftersom du gifver mig detta namn, behåller jag det! — Och denne man? fortfor Victor Hugues, vänd till Maburec. ; Sjögasten valkade med ett hum! sin stora tobaksbuss. Att så der föra ordet och tala i stora folksamlingar var just -j Mahurecs sak. I stället tog derföre Charles till ordet. — Denne man! sade han, i det han gaf sjögasten ett kraftigt slag på axeln och knuffade fram honom, han är en af de tappraste matroserna inom hela franska flottan! Han har varit kamrat med general Suffren, han har i tretio års tid varit i elden, och han är likväl knappast mer än fyratio: hans kropp är betäckt med sår, och han har dödat flere engelsmän, än han har fingrar på sina händer. Denne man är... Mahurec, som af sina kamrater fått tillnamnet: sjögastarnes konung! Medan Charles talade, hade Maburec ryggat tillbaka och sökt undangömma sin person. Han var illa till mods inför alla dessa blickar,