väl den skicklighet, hvarmed vildarne veta att manövrera sina båtar, för att pirogen skulle kunna segra i den elementernas kamp, som nästan oupphörligt levereras på lovartsidan af Guadeloupe. Denna pirog förde nära 50 personer, bland hvilka man kunde urskilja tvenne karaibiska qvinnor och ett hvitt barn. Pirogens för upptogs af tjugo röda karaibiska krigare i krigsrustning, med vapnen liggande vid deras fötter. Tjugo svarta karaiber lyftade regelmessigt sina åror och rodde. Sju personer, bland hvilka befunno sig de båda qvinnorna och barnet, trenne hvita män och en karaib, sutto i båtens akter. Ett litet tält var uppspändt öfver denna del af pirogen och skyddade den mot vinden och regnet. Karaiben, som satt vid rodret och tycktes vara chef öfver pirogen var vår gamle bekante från ön Saint-Vincent: Illehöe, den ryktbare chefen för de röda karaiberna. Bredvid honom sutto de båda qvinnorna, hans döttrar. Skogsblomman, den hjeltemodiga unga flickan, satt orörlig med blicken fästad på landet, som otydligt aftecknade sig vid horisonten. Hennes ansigte tycktes lifvadt af en mäktig och stor tanke. Vid hennes fötter låg en förträfflig blodhund och sof: Coftma, den unga krigarinnans trogne kamrat. Vid Skogsblommans sida satt Morgonstjernan, chefens andra dotter, det milda och förtju